av 
Först lite bakgrund:
På Unescos hemsida kan man läsa mer om dagen som syftar till att främja läsning, uppmuntra till publicering av böcker och stärka skyddet för upphovsrätten. Idag saknar 763 miljoner vuxna grundläggande läs och skrivkunskaper. Världsbokdagen instiftades av Unesco den 23 april 1995 för att uppmärksamma frågor som rör läsning och publicering av böcker, men även frågor kring yttrandefrihet, rätten till utbildning och kampen mot analfabetism.
Nu några boktips:
Linda: Jag vill tipsa om Nätter utan mina bröder av V. V. Ganeshananthan som ges ut på svenska imorgon. Boken tilldelades Women’s Prize for Fiction 2024 och jag läste den förra sommaren. Under några dagar bokstavligen förflyttades jag till inbördeskrigets Sri Lanka och levde med huvudpersonen Sashi. Diskussionen om terrorism och terrorister berör och ingenting handlar om att ursäkta våld, men däremot lyckas författaren kontextualisera våldet samtidigt som hon problematiserar det.
Hanna: Jag gillar själv inte tegelstenar, men förra året läste jag en som var den bästa boken jag läste förra året. Det åttonde livet av Nino Haratschwili (på svenska på It-Lit) är en bok om fem generationer georgier i ett hus i Tbilisi. De går igenom två världskrig och slukas av Sovjetunionen och blir tillslut självständiga. Alla personer inte samma väg men alla är en del av sina tid. Det är en fantastisk bok som tar sin tid, men som är väl värd sina 1200 sidor.
Ulrica: Om du inte redan har upptäckt den turkiska författaren Elif Shafak så är det dags nu. Min favoritbok av författaren är 10 minuter och 38 sekunder i en märklig värld, som är en märklig och vacker berättelse som inleds med att huvudpersonen dör. Läsaren får sedan följa med under de drygt tio minuter då hennes medvetande lever vidare och minnesbilder från hennes liv flimrar förbi. Senare i år släpps There Are Rivers in the Sky och den ser jag mycket fram emot.
Anna: Jag är dålig på att läsa texter från Sydamerika men nu har jag faktiskt två tips från just den världsdelen. Jag har nyligen läst Bonsai av Alejandro Zambra och det är en tänkvärd kortroman som har två unga i huvudrollen. Julio och Emilia, deras kärlek är intensiv och har inget lyckligt slut. Det förstår man direkt och hans skildring är spännande både för innehåll men också för hur den med fragmentariska anteckningar skapar en helhet som man inte riktigt helt kan pussla ihop. Nästa chilenska författare är Rent hus av Alia Trabucco Zerán i den berättar hembiträdet Estela sin historia. Inifrån en fängelsecell i Santiago så tilltalar hon oss som lyssnar och det är redan från första sidorna klart att hon sitter där för att en flicka har dött. Det hela är en mycket intressant berättelse om klassamhället, lojalitet och samtid.
Vilka böcker vill du tipsa om?
