Tågresa

När vi får följa med på en resa i litteraturen

Jag skrev en gång en följetång på min blogg, för att jag ville testa på att skriva skönlitterärt och för att jag hade en idé på en ganska enkel kärlekshistoria. Hela historien utspelar sig på en resa och det är ett fenomen som tilltalar mig. Jag tycker om att läsa böcker från alla jordens hörn, men det är något visst när vi får uppleva platser tillsammans med huvudpersonerna.

När jag funderar på vilka böcker jag har läst som skildrar resor, kommer jag inte på så många på rak arm, men det finns många när man tänker efter. Vill du också följa med på en resa? Jag ska försöka guida dig till några bra böcker om resor.

Några skönlitterära resor

Ilon Wikland lämnade Estland ensam när hon var 14 år 1944 och kom till Sverige för att börja ett nytt liv. Hon har i en barnbok berättat om den långa resa hon som ett barn tvingades att göra för att hennes föräldrar struntade i henne och hennes farföräldrar var för gamla för att att följa med på resan. Hon skriver fint om hur det nya landet är och hur hon upplever det. Boken heter Den långa, långa resan och Rose Lagercrantz har skrivit texten och Ilon Wikland har illustrerat.

Om en mammas resa genom Vietnam handlar När bergen sjunger av Nguyễn Phan Que Mai. Det är en smärtsam resa där hon måste lämna bort sina barn för att hon inte kan ta hand om dem. För den känsliga kan jag nämna att hon göra samma resa tillbaka för att hämta dem.

En ännu mer sorglig resa gör Maj till Berlin i Annika Torstenssons bok Spår av Liv. Majs syster var med på Estonia och har inte hittats varken död eller levande. Maj tror att hon stannat i Estland, eftersom det var systrarnas plan före resan. Maj kunde sedan inte följa med för att hon blev sjuk. Hon vägrar att erkänna att hennes älskade tvillingsyster är borta och lever efter teorin att systern tagit sig till Berlin och gömmer sig där.

I en annan resa till Berlin kommer en vietnamesiska till Östberlin och blir sedan övertalad att ta sig till väst. I Det nakna ögat av Yoko Tawada berättas om hennes resa till Berlin och senare till Paris.

En lite tragikomisk resa skildras i Ditte Lindroths grafiska roman Flickvänsprovet. Den handlar om ett ungt par som reser på Transsibiriska järnvägen för att förverkliga pojkvännens politiska vänsterdrömmar. Flickvännen försöker verkligen att njuta av resan, och det är hon som berättar om den. Jag kan säga som så att jag som gärna skulle åka Transsibiriska järnvägen inte direkt blev sugen på det efter den boken.

Några andra litterärt trevliga reseskildringar

En gammal klassisk reseskildring är Georg Sands (Aurore Dupin) En vinter på Mallorca där hon berättar om när hon, hennes barn och älskaren Frédéric Chopin reste dit för att Chopin behövde miljöombyte.

Sovjetistan av den norska journalisten Erika Fatland är en fantastisk resa till alla länder i före detta Sovjetunionen som slutar på stan. Eller egentligen är det fler resor, det geografiska området är enormt. Hon berättar mycket intressant om länderna, folket och diktaturen.

En ovanlig och fin reseskildring är Judith Schalanskys Atlas över avlägsna öar. Hon är född och uppvuxen i DDR och drömde sig bort till avlägsna öar. I boken berättar hon om flera av dem, många obebodda. Jag skrev i min recension av boken ”Boken är ett resultat av ett barn i ett ofritt land och hennes fantasier om resor till fjärran länder.”

Foto: JKUnsplash

Hanna

Läser mycket, gärna flera böcker på samma gång. För det mesta läser jag kvinnor och feministisk litteratur men också författare från hela världen. Blandar feelgood med feelbad och fiktion med fakta, men helst läser jag en roman vid husväggen på landet med mina nya lässolglasögon.

Visa alla inlägg av Hanna →

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.