av Hur människor levde, tänkte och hade det förr kommer nog alltid intressera oss. Som gammal historiker vill jag tro att det har att göra med att vi vill förstå och lära känna oss själva och vårt förflutna för att kunna skapa en bättre framtid byggd på lärdom från det som varit. I alla fall hoppas jag att det är så även om jag de senaste åren börjat undra.
Om man tittar lite närmare på vems historia som berättas är det ofta män, män, män man hittar. Detta beror inte på illvilja från historikers sida utan på det faktum att kvinnor helt enkelt inte finns att hitta i källorna på samma sätt som männen. Kvinnor har skrivit på få avtal, kvinnors brevväxlingar och dagböcker har (i den mån de existerat) inte bedömts viktiga att spara och kvinnor behandlas ofta i arkivet (såsom i historisk verklighet) som bihang till de män som var deras fäder och sedan makar. Man får helt enkelt vara lite av en detektiv för att lära känna kvinnorna som levat förr, men helt omöjligt är det förstås inte. När jag forskade i historia så letade jag mig fram till kvinnors vardagsliv genom att läsa domstolsprotokoll om barnamord vilket kanske är lite extremt, men det finns som sagt vägar.
Ett projekt som försöker ta tag i den här skevheten är Stockholms kvinnohistoriska. Stockholms kvinnohistoriska är hela landets (trots namnet) kvinnohistoriska museum som startades 2019. Sedan dess har verksamhet bedrivits i form av insamlingar, utställningar, föreläsningar och mycket annat. I boken Arkivism som skrevs av Lina Thomsgård och Helene Larsson Pousette kan man läsa dels om det där detektivarbetet man kan behöva företa sig i arkivet för att nå kvinnorna, dels hur man går tillväga om man vill arkivera sig själv.
Stockholms kvinnohistoriska bedriver många projekt, just nu är man till exempel mitt uppe i ett sådant om abort. Där finns såväl en utställning som en insamling av berättelser på temat Vägen till fri abort. Jag var med och planerade och genomförde projektet Du är historisk i Värmland för några år sedan. Det var ett samarbete mellan Region Värmland, Föreningsarkivet i Värmland, Stockholms kvinnohistoriska och biblioteken i Arvika och Forshaga och vi bjöd in till en seminarieserie, hade utställning och anordnade skrivworkshop. Det var väldigt givande och roligt. Det allra häftigaste inslaget var när Sanna Norbäck Welin och Ana Strandberg vid ett residens på Föreningsarkivet i Värmland forskade sig fram till en dans om kvinnohistorierna de hittade. Dansfilmen som blev resultatet kan du se här (länken leder till YouTube) (och jag rekommenderar varmt att du tittar).
