av Om någon sagt till mig innan jag började blogga om böcker att jag skulle börja läsa och faktiskt uppskatta så kallade grafiska romaner, hade jag inte trott dem. För mig har serier nämligen aldrig varit någon stor grej, knappt ens som barn och tanken att jag som vuxen skulle läsa serier var för mig helt otänkbart. Nu har jag lärt mig att uppskatta formen och insett att riktigt bra grafiska romaner, där text och bild blir en helhet, är både bra och kul att läsa.
Det viktigaste (och kanske svåraste) när du läser en grafisk roman är att inte läsa för snabbt, utan verkligen landa i bilderna. Eftersom orden inte sällan är få är det lätt att snabbt ögna igenom sidorna och då riskerar du att missa massor. Det är extra viktigt när det handlar om en roman som råkar ha tillhörande bilder, men också böcker med många kortare berättelser blir bättre om du ägnar både text och bild rejält med tid. Det är lite som när du läser bilderböcker med barn och tar dig tid att samtala kring illustrationerna. Böcker av Sven Nordqvist och Richard Scarry är exempel på bilderböcker med illustrationer som tillför massor, men det finns självklart många fler exempel. När det gäller grafiska romaner är kanske bilderna inte lika detaljrika, men principen är densamma.
En författare jag uppskattar som skriver böcker med kortare serier är Liv Strömquist. Hon var en av de författare och tecknare som jag upptäckte först och Prins Charles känsla tillhörde de första favoriterna. Boken gavs ut 2010 och handlar om kärlek i olika former, mer eller mindre lyckad sådan. Titeln kopplas till prins Charles svar ”Whatever in love means?!”, när han får frågan om hur det känns efter att Diana svarat ja på hans frieri och om han är kär. Det är en spretig, tänkvärd och rolig bok som inte kräver jättemycket av läsaren. En bra nybörjarbok alltså, men varning för att Strömquist kan provocera.
En annan tidig favorit är den självbiografiska Persepolis av Marjane Satrapi som kom i en nyutgåva 2023. När grafiska romaner är som bäst bjuds läsaren på en riktigt bra berättelse som blir ännu bättre tack vare de illustrationer som kompletterar texten. Persepolis är just en sådan bok. De svartvita illustrationerna är stiliserade och mycket snygga. De få detaljerna gör också att de är lättolkade och dessutom harmoniserar text och bild väl. Som läsare kliver du verkligen in i författarens värld och upplever därmed det hon har upplevt.
Självbiografiska är även Debbie Tungs böcker som handlar mycket om hur det är att vara introvert, skör och deprimerad. Tung kombinerar korta kapitel till en helhet, vilket gör hennes böcker enkla att läsa. Illustrationerna är tydliga och inte sällan döljer de fyndiga detaljer. Orden är få, så det är en utmaning att hålla ett lugnt tempo, men det kräv eftertanke och/eller omläsning för att riktigt landa i hennes böcker. Min absoluta favorit är Quiet girl in a noisy world som handlar om att våga säga nej till sociala sammanhang som inte är bekväma, men att inte undvika allt för mycket för att världen känns stor och skrämmande.
Inte ny, men riktigt bra, är Hetero i Hägersten av Sara Olsson som handlar om ett par mellan 25 och 30 som längtar efter barn. Det är en fin vardagsskildring med allt vad det innebär av skratt, gråt och tristess. Illustrationerna tillför en hel del på så sätt att de förhöjer textens känslor och dessutom skapar igenkänning. Igenkänning är också den största behållningen med Hej hej vardag av Louise Winblad som kom ut precis då mina barn passerad småbarnsåldern och jag faktiskt kunde skratta åt eländet. Winbland jobbar med korta serier ofta bestående av 1-4 rutor som inte sällan leder till totala asgarv. Just när man befinner sig i den period i livet då man vabbar mer än man jobbar är det kanske lätt att det där skrattet fastnar i halsen. En annan bra bok om att ha små barn är Mats kamp av Mats Jonsson som beskrivs som ”en brutalt ärlig föräldrahandbok i serieform och ett glödande angrepp på den urbana medelklassens privilegier och statusjakt”. Det är vasst, ärligt och stundtals ganska brutalt att ta del av Jonssons självbiografiska skildringar av småbarnstiden.
Norska Nora Dåsnes tilldelades Nordiska Rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2022 för den grafiska romanen Missat samtal som handlar om Utøya och hur alla i Norge (och för den delen utanför Norge också) påverkades av det fruktansvärda terrordådet. Boken utspelar sig några månader efter händelserna och följer några ungdomar som inte alls befann sig nära Utøya, men vars liv ändå förändras. Dåsnes har valt att illustrera händelserna i Utøya med bilder i rött och det som händer några månader senare i blått. Det ger en otroligt snygg effekt som verkligen förhöjer läsningen.
Det är inte fel att öva upp sin grafiska läsförmåga genom att läsa böcker som vänder sig till yngre läsare. Då blir den grafiska romanen mer som en bilderbok med lite mer text. Elin Lindells Världens sämsta syster är en riktigt bra bok som primärt vänder sig till yngre läsare, men fungerar fint även för vuxna. Den handlar om Dani som alltid drömt om ett syskon, men inte blir jättenöjd när detta syskon visar sig vara en svartklädd, sur tonårskille med en flummig pappa som förälskat sig i hennes mamma. Här blandas allvar med rejäla asgarv och illustrationerna som bland annat visar fina miljöer från Göteborg, är riktigt fina.
Mycket äldre huvudpersoner finns i den otroligt fina boken I slutet av regnbågen av Bitte Andersson som utspelar sig på äldreboendet Plejaderna som vänder sig till hbtq-personer. Dit flyttar 76-åriga Marja på uppmaning av sin systerdotter Vanja, när hennes lägenhet ska röksaneras. Marjas sambo Ann har just gått bort, men att de verkligen var ett par var inte officiellt. I tillbakablickarna till Anns begravning förstår vi att Marja inte sågs som något annat än en vännina av Anns släktingar. På Plejaderna blir hon en del av en gemenskap och det är härligt och känslosamt att följa.
När du väl upptäckt grafiska romaner kommer en helt ny värld av fantastisk läsning öppna sig. Själv försöker jag lära mig att läsa Manga och det går helt ärligt sådär. Det är lite för bakvänt, för få ord och för oklar struktur för min smak. Jag har dock läst och uppskattat de två första böckerna i serien A Man and his cat av Umi Sakurai som är ganska bra nybörjarmanga.
Bild ur Quiet girl in a noisy world av Debbie Tung, Andrew McMeel Publishing
