Familjen Ingalls förtjänar en ny chans

Jag var inte mer än kanske fem år när jag stiftade bekantskap med familjen Ingalls för första gången. Mamma läste böckerna av Laura Ingalls Wilder högt och jag läste om samma sidor själv innan jag . Sedan dess har jag läst böckerna i serien hur många gånger som helst och den står fortfarande i min bokhylla. Ibland tar jag ut någon av böckerna och bläddrar lite i den. Genast väcks minnen till liv och det är som att återse gamla vänner.

Ni som var barn på 70- och 80-talets minns hur få program som fanns på tv och när Lilla huset på prärien hade svensk premiär 1979 satt jag klistrad. Jag minns att jag och mamma såg den första säsongen tillsammans och att jag älskade vinjetten där systrarna Ingalls springer i gräset mot sina föräldrar som sitter i sin vagn och väntar på dem. Totalt blev det nio säsonger och väldigt snart drog serien i väg åt ett helt annat håll än böckerna. Barn som inte existerade i böckerna inkluderades i familjen och storasyster Mary fick ett helt annat liv än det hon hade. Då brydde jag mig inte så mycket, men hade jag sett den nu skulle jag troligen blivit väldigt irriterad. Inte bara på det ska sägas, för helt ärligt förtjänar familjen Ingalls mer respekt än Michael Landons skapelse gav dem. Han må ha varit empatisk i sin roll som pappa Charles, men så mycket kopplingar mellan tv-seriens karaktärer och de som porträtteras i boken fanns inte. Ännu mer irriterande var nog Melissa Gilberts version av Laura. Det är definitivt möjligt att skapa något väldigt mycket bättre och det är en anledning till att jag faktiskt blev riktigt glad när det i förra veckan avslöjades att Netflix planerar en ny tv-serie baserad på Laura Ingalls Wilders böcker. Förhoppningsvis inkluderar den även händelserna i den första boken Det lilla huset i stora skogen där familjen fortfarande bor i Minnesota med sina släktingar hyfsat nära. Först i den andra boken Det lilla huset på prärien ger de sig i väg västerut.

En annan anledning till att jag ser fram emot en ny tv-serieversion är att nya generationer får stifta bekantskap med berättelsen om familjen Ingalls. Visserligen är det så att böckerna är självbiografiska och alla delar av familjens liv finns inte med i dem (vilket jag skriver om i det här inlägget från 2015) men en serie som inte tar sig så stora friheter i förhållande till böckerna vore ändå önskvärt. Det betyder att det kanske blir en serie som är lite långsammare och innehåller färre konflikter, men det hade helt ärligt varit lite uppfriskande. Den som fått uppdraget att producera serien är Rebecca Sonnenshine som står bakom serier som The Boys och The Vampire Diaries, serier som spontant känns väldigt långt ifrån Lilla huset på prärien. Hon verkar dock älska böckerna och det känns bra. Det lär dröja ett tag innan serien har premiär, men jag ser fram emot den trots att risken att jag blir besviken är överhängande. Förhoppningsvis är Sonnenshine så bekant med böckerna att hon väljer att följa dem och om hon lägger till något hoppas jag att det handlar om saker som kommit fram i andra dokument om och av Laura Ingalls Wilder. Nya perspektiv i all ära, men helt påhittade saker vill jag helst vara utan.

Vilken relation har du till Laura Ingalls Wilders böcker och tv-serien skapad av Michael Landon? Ser du fram emot en ny tv-serieversion, eller tycker du att den känns onödig?

Photo by Nathanael Dunn on Unsplash