av Ska det vara vinter så ska det ändå vara vinter. Riktig vinter. Så kallt att det smäller i knutarna och luften står helt stilla. Det ska vara mycket snö (men det ska alltid magiskt vara skottat på gård och vägar, och jag ska aldrig behöva sopa min bil.) Nätterna ska vara stjärnklara och norrskensfyllda. Jag ska aldrig behöva vistas utomhus längre stunder, men de stunder jag är ute ska ögonfransarna nästan klistra ihop och det ska göra ont att andas. Det ska knarra under skorna och allt är magiskt vackert. Då är det riktig vinter.
Den vintern vi har i januari och februari älskar jag. Jag är däremot inte ett fan av den andra vintern, vårvintern som alla andra i norr älskar utom jag. Den när vårsolen tittar fram, och alla är ute och promenerar på isen, åker skidor eller skoter, gräver ner sig på någon läsida och bara njuter. Den gillar jag inte alls. Så den pratar vi inte om, nu ska vi fokusera på den bitande kylan och några lästips att njuta av. Inomhus i värmen förstås.
Vi börjar lite lätt med Stormnatt av Johanna Ginstmark. Snöstorm och Skånevinter, kan det vara så jävligt? Jo men det kan det nog. Piskande vindar och stora mängder snö, och en man som försvinner. Det här är andra delen i serien Österlenfallen, båda delarna är riktigt bra och det är en spännande serie att följa.
Men den vintern är ingenting jämfört med Lev och Koljas strapatser i Tjuvarnas stad av David Benioff. Det är krigsvintern 1942 i det belägrade Leningrad där både ohygglig kyla och svält härjar. Även om det är många år sedan jag läste boken så lever Lev och Kolja kvar hos mig, varje gång när jag är ute och tycker att jag fryser och har det jobbigt så går tankarna till de båda pojkarna. Och då känns det lite bättre, riktigt så eländigt har jag det ändå inte.
Vi ska inte heller glömma min barndoms favorit – Barnen från Frostmofjället. Åh som jag grät över de små barnens öde (och sen lekte jag Frostmofjället hela dagarna, med både barbies och dockskåp).
För att lyfta det ännu ett snäpp så finns de fantastiska polaräventyren – min favoritgenre. Dan Simmons numera klassiker The Terror är baserad på verklighetens Franklinexpedition som 1845 seglade iväg mot Nordpolen för att hitta Nordvästpassagen, men frös fast i packisen. Det här är en historisk roman blandad med skräck och inutiernas mytologi, och helt fantastisk läsning. Det finns också en tv-serie som kom för ett par år sedan, men den är inget jämfört med boken.
Men jag toppar den med Hampton Sides In the Kingdom of Ice, som handlar om ett annat skepp, Jeannette, som frös fast i packisen i norra Ishavet och hela besättningen tvingas evakuera och försöka ta sig 1600 km till fots mot norra Sibiriens fastland. Det här är så välresearchat och levande berättat, man riktigt känner kylan och utsattheten. Det finns inget att jaga. Ingenstans att ta skydd. Det går inte att hålla sig torr eller varm. Man har bara varandra.
