av Årets kulturupplevelser har varit ganska få och jag har bara läst 140 böcker under året, finns det ens något att sammafatta? Sån himla tur att jag ändå har min blogg kvar där jag dokumenterar läsningen och på instagram finns flödet av bilder som påminner om livet som händer när dagarna går …
En liten lista kommer alltså här:
Årets läsupplevelse var Kafkalungan av Cecilia Hansson. Jag läste den med noll förväntningar och den bara fyllde min tankevärld!
Årets kulturupplevelse får bli Ilon Wikland-utställningen på Konstmuseet i Göteborg, några dagar till kan man uppleva den. Löp dit alla som inte sett den.
Årets huvudperson är flickan, kvinnan i trilogin Spådomen, Doften av en man och Sniglar och snö av Agneta Pleijel. Jag läste böckerna efter varandra i somras och det var ljuvligt.
Årets mest oväntade att Efterklang av An Yu var en så fascinerande läsning. Jag trodde det var en roman om svamp och hej vad jag bedrog mig.
Årets nostalgitrip bjuder två deckarserier på. Både Ninni Schulmans Som vi lekte och Käraste Lena och Denise Rudbergs Dancing Queen och Killer Queen förflyttar mig till min barndom och ungdomstid. Mycket bra spänningsserier som jag absolut skall läsa vidare i.
Årets nya bekantskap var debutanten Mattias Timander som med sin fina roman Din vilja sitter i skogen har charmat hela litteratursverige – också mig.
Årets återseende får bli Max Porters Shy. Max Porter skriver som ingen annan och hans böcker är alltid något att längta efter.
Årets påminnelse är biografin som Elisabeth Åsbrink skrivit tillsammans med Gloria Ray Karlmark. I Gloria – i rasismens skugga får vi läsa en både viktig och intressant skildring av Glorias liv, hon var en de unga svarta flickor som bussades till en helvit highschool 1957. Hon berättar sin historia och Åsbrink sätter in den i en politisk kontext.
Årets kvinnokamp får bli ett gäng romaner som handlar om de som gått före, de som banat väg för alla oss kvinnor som fått utbildning, gjort klassresor och som tar ekonomisk självständighet för givet. Jag vill riva upp himmel och jord av Marie Lok Björk, Jag måste gå rätt in i elden av Kerstin Norborg och Den som följer en stjärna vänder inte om av Malin Haawind är tre av årets läsupplevelser.
Årets gråtfest har ingen konkurrent. Det blir absolut Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzén. Möjligen kan filmen Den sista resan vara av nästan samma kaliber men den tar ju slut efter en och en halv timma och man kan andas igen.
Årets TV-serie är den jag såg nu i mellandagarna. Wolf Hall efter Hilary Mantels böcker är magnifik. Den finns nu att streama på SVT i 12 intensiva avsnitt,
Årets lyckopiller får bli ett litet uppiggande ett, i David Nicholls nya roman Du är här så finns det hopp om kärlek trots förhinder.
Årets obehagligaste bok var absolut Huset vid Pärlälvens slut av William Älgebrink.
Årets klassiker läste vi i bokcirkeln inför ett teaterbesök och jag måste säga att det var spännande att återkomma till The Great Gatsby. Teaterföreställningen hade jag kunna hoppa över men romanen av F. Scott Fitzgerald var intressant att läsa.
Årets aldrig mer blir Jussi Adler Olsens Sju kvadrat med lås som är den avslutande delen i hans deckarserie om Avdeling Q på polishuset i Köpenhamn. Jag har läst hela serien och den avslutades med flaggan i topp.
Årets kan-inte-släppa det var att jag på en spontanbokad resa till Oslo såg Munchs fantastiska målningar och eftersom himlen totalt öppnade sig under hela vistelsen så var Nationalmuseum nästa stopp. Där, på andra våningen, hade Britta Marakatt-Labba utställning. Tänk att jag fick se den. Jag gick dit två dagar i rad.
Årets historiska får blir en serie. Lars Mytting väver i sin trilogi om Hekneväven en berättelse i vilken också den norska historien får plats. Systerklockorna, Hekneväven och Skrapenatta är magnifik läsning.
Årets trend i min läsning får faktiskt bli ett gäng historiska spänningsromaner som skildrar en tid men också aktuella samhällsfrågor. Marie Hermansons Längst in i skogen, Katarina Wennstams Döda kvinnor förlåter inte är exempel på sådana.
Årets efterhängsna är Till träden av Ella-Maria Nutti. Jag återkommer till den i tanken ofta. En annan bok som förföljer mig är Dansaren och demonerna av Mian Lodalen. Läs den.
Årets debut är ändå Med bergens andetag av vännen och fina författaren Therese Widenfjord. Jag hade älskat den här boken oavsett men extra härligt är det att se hur boken når till mängder av läsare. Det är den värd!
Årets pristagare måste ändå bli Han Kang, jag har läst hennes böcker som översatts till svenska och hon är en värdig vinnare på alla vis. Det var väl ganska symptomatiskt att de som skrev ner henne efter tillkännagivandet inte hade läst henne. Kritiken mot hennes lättviktighet tystnade snabbt.
Årets sönderpratade är för mig Intermezzo, likt en rockstjärnas album så släpptes Sally Rooneys senaste på en och samma gång över hela världen. Visst var den bra, men kanske inte att den levde upp till hypen.
Årets titel blir Din tid kommer, så trösterikt att tänka på och dessutom är boken av Carl-Johan Vallgren en av årets bästa.
Klickar man på länkarna så kommer man till längre texter om böckerna, de flesta finns samlade på min blogg. Nu är jag sugen på att läsa alla andras årskrönikor, vilka är er årets bästa?
