av Ja, vad krävs egentligen för att julen ska kännas komplett? Finns det någon bok du gärna läser? En tv-serie eller film du brukar sjunka in i? Något du tycker om att baka, laga eller kanske äta? En tradition du inte vill vara utan? Det här är jul för oss. Hur är det för dig?
Linda: Jul är ingen favorithögtid för mig. Eller rättare sagt, jag är inte så pigg på högtider över huvud taget. Ledigheten är härlig självklart och när vi väl startat julfirandet, som denna gång är hos oss, kommer det att bli fint. Det är egentligen hetsen innan jag har svårast för, men att hänga med mina tre grabbar och klä granen den 23e är trevligt. Julmat är inte heller min grej riktigt, men fiskdelen funkar. På julbordet måste det finnas gravad lax. Annan lax går bra det med, men den gravade är bäst. Jag tar gärna en mugg vit starkvinsglögg också och lyssnar på Little drummer boy/Peace on earth med David Bowie och Bing Crosby. Sedan njuter jag kanske allra mest av de lugna dagarna efter firandet då jag kan ägna tid åt någon trevlig bok. Jag har lovat yngste sonen kalkonmiddag på annandagen, så den får vi lösa tillsammans.
Helena: Julen är för mig en märklig blandning av lugn och stress. Jag har lite svårt att kasta av mig stresskänslorna som ofta övermannade mig under december förr om åren (fram till utmattningen). Nu är jag ofta inte stressad alls men bär någon sorts skuggok från förr, jag känner dock hur det släpper lite mer för varje år. Vi har nu, efter år av annat, landat i en tradition med lugna jular hemma. Ibland kommer någon hit och firar jul med oss, ibland är det bara vi. Jag älskar det! Julmust är ett måste liksom knäckbräck och lite annat godis som jag gör eller köper. Och ingen jul utan julknäcke! Tidigare var granen väldigt viktig för mig, det är den fortfarande men vi har inte vågat ha någon sedan våra rätt vilda katter flyttade in (vår katt-tant Buffy brydde sig aldrig om granen), men kanske vågar vi testa i år… Med allt detta sagt så är det det som kommer sen, mellandagarna, som är viktigast för mig. Då tar jag traditionsenlig vila med överblivna godsaker och högvis med böcker. Njutet är fullkomligt.
Anna: Den tjugonde december klockan 15 då börjar min ledighet och just att vara ledig en lite längre period är det riktigt fina med vinterhögtiderna som kommer. Jag är numer ingen kalasperson men visst är det så att julen får en ny dimension när det kommer barnbarn. Tiden innan jul är egentligen min favorittid, ljusstakar och stjärnor och ljusslingor är härligt! Adventstiden har fått sig en nystart när de små dök upp med adventskalender och ljuständning varje söndag, pyssel och bak, knäck och köttbullar. Julgran är inte viktig men däremot tallris med hängen och såklart blommorna. Det blir inte jul utan en vit amaryllis och några av de pynt som jag sparat och ställt fram varje år, ska jag välja en enda sak så blir det den trearmade röda ljusstaken som bara tänds på julafton. Men sakerna är en bisak. Finast är besök av den lilla familjen.
Ulrica: Frågan är om det finns något som jag inte skulle kunna avstå. Jul blir det hursomhelst tänker jag. Men visst finns det saker som jag gärna njuter av till jul. Jag vill binda en julkrans och kanske pyssla ihop en julgrupp. Gärna Jansson på julbordet och bästa julgodiset är knäck. Annars håller jag med Helena om att det är mellandagarna som är det mysigaste – då skrotar jag runt i pyjamas, lägger pussel och läser böcker.
Hanna: Jag älskar förberedelserna, julpyntet och alla ljus. Däremot är jag inte hysterisk om att allt måste vara på mitt sätt. Alla prydnader står inte på samma plats år efter år och ibland glömmer vi att ställa fram något som var alldeles nödvändigt året innan. Vad jag inte vill missa är att klä granen. Under året har vi nu i ganska många år, samlat på oss pynt från våra resor. Det är fantastiskt att kunna säga ”minns du den där skumma affären i Paris som sålde julpynt till påsk” och ”den här köpte vi i Tallinn när ni var så små att ni inte minns”. I år ska dottern och jag titta menande på varandra när vi hänger upp glashjärtan med bärnsten från Polen. De kostade nämligen liiiiiiite mer är vi egentligen hade råd med. Men jag köpte två för säkerhets skull ändå. Jag skulle inte heller vilja avstå lagandet och planerandet av julmaten. Sedan vi kommit på att man kan handla lite i taget och laga lite i taget, har vi inte så mycket stress kring det. Maken och jag delar också kärleken för matlagning. Vi brukar ha fest i dagarna tre, men på juldagen tar brorsan över. På annandagen har vi kalkonmiddag för släkten och där kan vi verkligen ge oss hän och behöver inte vara så traditionella när det kommer till maten. I mellandagarna ska barnen förhoppningvis leka med sina nya julklappar och jag kunna njuta av lugnet. Förra året låg jag däckad fram till nyår. Får hoppas att det inte blir så i år.
Carina: Jag är lite kluven till hela julen. Det finns så mycket jag tycker om med musik, dofter (hyacinter! citrus! julgran! saffran! pepparkakor!), ljus och förväntan, men den drunknar så lätt i en stress och hetskonsumtion som jag får mer och mer svårt för med åren. Det gäller att hålla fokus på det som är viktigt för en själv och inte dras med i vad ”alla andra” gör (alla andra gör ju inte heller allt…). Det som verkligen kickar igång julen för mig är Musikhjälpen som pågår dygnet runt en vecka i mitten av december varje år. Det är så fint med all konstig och rolig musik, viktiga, sorliga och lärorika inslag på årets tema och sen den underbara känslan av att när alla går samman och ger lite var kan det bli jättemycket tillsammans. Advent och jul är också den tid på året jag helst går i kyrkan, för det är så stämningsfullt där då. Jag brukar dra igång advent med att vara med i en adventskör i lilla Triangelkyrkan i mina hoods. Sen har jag och två kompisar en tradition att gå på Katarina Pops julkonsert i Katarina kyrka här i Stockholm och på julaftonskvällen går jag och mamma på midnattsmässa i Moheda kyrka (kolla så fin!) hemma i Småland. I mellandagarna siktar jag på seriemaraton, läskoma och kanske en promenad om det inte är för halt.
Annette: Jag gillar julen men har nog en förmåga att stressa upp mig lite i onödan. Det är ingen mer än jag själv som märker om det inte är exakt så som jag (!) vill ha det. Med vuxna barn är det ju en helt annan grej. Man behöver ju egentligen inte stressa runt med någonting. Men ändå. Det är lite härligt när det doftar såpa och man vet att julgardinerna och kuddöverdragen i sofforna är nytvättade. Vi är många vegetarianer och veganer i vår släkt så våra julbord kan te sig lite märkliga för utomstående, men kallrökt bräckt lax, min egen potatisgratäng och en lite speciell vegetarisk lasagne vi alltid gör, de rätterna vill jag ha på julbordet. Någonting som jag inte heller vill vara utan är adventsverserna som vi läser varje år. Min mamma och hennes syster lärde sig de här dikterna i skolan för längesedan och sedan dess har de hängt med. Egentligen så längtar jag mest efter kvällen den 23 december när man sitter och myser i soffan och kanske kollar någon gammal film och allt är klart inför den 24. Juldagen är ju inte så dum den heller, med en massa matrester som man kan äta i flera dagar, en hög böcker och nära till fjärrkontrollen.
