av Idag är det alla pappors dag och vi tänker lite extra på både närvarande och frånvarande sådana. Dagen till ära riktar lyfter vi några litterära pappor.
Linda: Jag läste just Djupvattnet av Marit Sahlström, en väldigt fin och sorglig bok om en familj bestående av en mamma, en pappa och två söner. Trots att det är en ungdomsbok och lillebror Milo står i centrum, var det porträttet av hans pappa som stannade kvar mest hos mig. Milos storebror Simon har länge mått väldigt dåligt och inte orkat gå till skolan. Istället har han stängt in sig i sitt rum och knappt kommit upp ur sängen. Långa perioder har hans pappa arbetat hemma då föräldrarna inte vågat låta Simon vara ensam. Även Milo har fått stöd av sin pappa och trots att ingen vuxen kan lösa allt försöker han verkligen, även då livet är så tungt att det enda som funkar är att gråta.
Hanna: I våras läste jag Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo för min då snart tonåriga son. Det är en fin bok om hur det är att leva med en sorg av en mamma man inte minns och samtidigt vara enormt blyg. Livs pappa drar upp henne med rötterna och flyttar från Stockholm till djupaste Småland och läsaren lider med den blyga Liv som absolut inte ville lämna sitt älskade Södermalm för att hennes pappa ska få leka hippie på landet. Saker och ting ska dock visa sig inte vara som de ser ut och Livs pappa är en verklig hjälte på flera sätt. En fantastisk ungdomsbok!
Anna: Min första tanke var att påminna romanen om relationen mellan pappan och dottern som skildras i Ella-Maria Nuttis Till träden men den har jag ju nyligen tipsat om här på bloggen. Det får istället bli Jonas Hassen Khemiris Pappaklausulen som blir mitt val. 2018 läste jag den och den återkommer i mina tankar. Jag skrev om boken ”Vilket kontrakt ingår man egentligen när man blir pappa? Sonen, som är en pappa, har lovat sig själv att aldrig överge sina barn men finns där ett särskilt undantag, om man är totalt slut av sömnbrist och less på att vara pappaledig och dessutom blir förföljd av gangstrar när man storhandlar. Kan man då svika sina barn?” Har man inte läst den så bara gör’t!
Annette: För ett tag sedan så läste jag Kulturbarn av Åsa Beckman, där hon beskriver hur det är att växa upp i en familj där så gott som allt kretsar kring pappan, författaren och poeten Erik Beckman. Vi får utöver inblicken i Familjen Beckmans liv också ta del av andra familjer i liknande situationer. Som en röd tråd boken igenom beskrivs Thomas Manns stora familj, som kan betraktas som någon sorts mall för hur det kan se ut i en familj där alla arbetar mot ett och samma mål; att skapa en miljö där den skapande fadern kan arbeta. Det som drabbade mig mest under läsningen var hur barn kan hamna i något sorts medberoende och agera som små vuxna för att bidra med vad de kan för att förutsättningarna ska bli så bra som möjligt för föräldrarna. Jag funderade också mycket över det faktum att barn och övriga familjemedlemmar får finna sig i att bli porträtterade i både positiva och negativa ordalag, ofta utan att ha blivit tillfrågade. Jag tyckte mycket om den här essäsamlingen och fängslas av både språk och innehåll.
Ulrica: Jag tycker så mycket om pappan, doktor Dan Covey, i böckerna om Lara Jean av Jenny Han. Ni vet ”Till alla killar jag gillat”-serien. Pappans omsorg om sina tre döttrar och hur han försöker hjälpa dem att bevara minnen av mamman och henne koreanska bakgrund är verkligen hjärtevärmande skildrad. Relationen mellan pappan och döttrarna får en mycket större roll i böckerna än i filmen, även om jag tycker att John Corbett gör rollen bra.
Photo by Freepik
