Maria Turtschaninoff och Mantikoran

Maria Turtschaninoff är aktuell med en bok för mellanåldern och är nominerad till Astrid Lindgren Memorial Award 2025.

Mantikoran är en ganska otäck fantasyberättelse som handlar om Li. Hon är övertygad om att hennes pappas nya flickvän inte är den hon utger sig för att vara. Flickvännen ler hela tiden och visar en otrolig mängd tänder i ett enormt gap, och hon lagar en massa mat som hon trugar Li och hennes lillebror att äta – precis som om hon göder dem … Li bestämmer sig för att göra allt hon kan för att skydda sin lillebror, men för att besegra att väsen från en annan tid och en annan värld måste det till ett hjälpmedel utöver det vanliga.

Vi fick möjlighet att ställa några frågor till Maria om boken:

Hur kom du på idén att använda just en mantikora som en central karaktär i boken?
Jag minns faktiskt inte. Jag måste ha läst om mantikoror nyligen innan jag började skriva, för plötsligt dök hon bara upp med sina tredubbla rader tänder.

Boken är rejält otäck! Får man skriva hur läskigt som helst för barn?
Det tycker jag man får – för alla upplever det skrämmande på olika sätt, och det som är skrämmande för en är inte det minsta skrämmande för en annan. Däremot måste man sluta hoppfullt när man skriver för barn.

Var du själv rädd för något speciellt när du var liten?
Jag var rädd för allt! Jag var till exempel jätterädd för Mårran, för filmen ET, för allt som hade med blod och skelett att göra… Jag är fortfarande väldigt lättskrämd.

Illustrationerna i boken är gjorda av Peter Bergting i hans oefterhärmliga, suggestiva stil och de känns som en perfekt match till den här berättelsen. Bilderna förstärker berättelsen och de skiftar långsam från ganska vardagliga till mer och mer skrämmande. Hade du och illustratören en dialog kring bilderna eller fick han fria händer?
Peter fick av mig väldigt fria händer. Han fick bestämma hur Li och hennes familj ser ut, hur de bor osv. Jag sände en del stämningsbilder från Helsingfors, det är allt. Men han är en otroligt skicklig illustratör, och kunde fånga upp den glidande stämningen i texten på pricken.