av På många sätt lever vi i en tid av politiskt mörker och elände, men även om det känns hemskt att debatten är så polariserad eller fruktansvärt att fler levde i en demokrati 1989 än vad som gör det idag, så var inte allt bättre förr. I litteraturen finns det många fina, hemska och träffsäkra skildringar upptrappning till våld och konflikter, krig och elände. Jag tänkte idag tipsa om några böcker som inte bara är bra för vi kan lära oss något av dem, utan för att det också är fantastisk litteratur.
Modersmjölken av Nora Ikstena skildrar det kommunistiska förtrycket i Lettland genom tre generationer kvinnor. Sovjetunionen påverkar dem på olika sätt och de har också olika sätt att hantera sina problem på, där några lyckas bättre än andra att härda ut.
Madonnan vid Nilen av Scholastique Mukasonga: OM folkmordet i Rwanda 1994, eller framförallt upptrappningen till det, har Scholastique Mukasonga skrivit väl om. Madonnan vid Nilen är min favorit.
Levande och döda Han Kang: Jag visste inget om massakern på studenter i den sydkoreanska staden Kwangju innan jag läste Levande och döda av årets nobelpristagare.
Att skörda ben av Edwidge Danticat: Lika lite visste jag om Persiljemassakern på haitier i Dominikanska republiken 1937. Att skörda ben är en gripande historia om människors flykt tillbaka till hemlandet.
Ansikten i vattnet av Janet Frame: Det är inget bok om något krig, men väl om att behöva leva med enormt dåliga politiska och medicinska beslut. I Janet Frames bok försöker en mentalpatient undkomma elchocker och lobotomering.
