Där man bränner böcker – berättelser om förbjudna ord och utrensad litteratur

”Där man bränner böcker bränner man till slut även människor”

Heinrich Heine (1820)

Under glasplattan på Bebelplatz i Berlin ser man tomma hyllor och bredvid kan vi läsa Heines ord på en minnesplakett. Minnesplatsen för det bokbål som 1933 utplånade en stor mängd litteratur är både mycket konkret och mycket tankeväckande. Jag besökte platsen 2007 och den tillsammans med förintelsemonumentet är mina starkaste minnen från det besöket.

Ida Ölmedal inleder inte sin essäbok Där man bränner böcker – berättelser om förbjudna ord och utrensad litteratur i Berlin utan i Sarajevo. Det är tidigt 90-tal, biblioteket står i brand och att bränna böcker, århundradens samlande tankar, är en del i krigsföringen. Det muslimska tankegodset ska förintas. I den första texten i samlingen så resonerar, problematiserar och reflekterar Ölmedal kring yttrandefrihet utifrån koranbränningar, begränsningar i mötesfrihet t ex under covid och hur människors säkerhet skall kunna upprätthållas samtidigt som Sverige har långtgående lagar kring både religionsfrihet och yttrandefrihet.

I nästa text handlar det om de förbjudna böckerna på allt fler skolbibliotek i USA. Barnen skall skyddas från stötande innehåll, böcker som tar upp sexualitet, rasism och övergrepp skall bort från hyllorna. De författare som plockas bort är alltifrån Toni Morrison, Margret Atwood och Laurie Halse Anderson. Texten handlar om censur kontra frihet att välja och exemplen från Florida och andra stater gör att jag som boende i Sverige blir helt mörkrädd. Här pågår just nu Banned Books Week Sverige och jag tycker det är ett så intressant ämne, hur påverkar det vår demokrati om medborgarna endast skall få möta kurerade bokhyllor i skolor och bibliotek?

De två nästa kapitlen i boken har jag ännu inte läst men de har titlarna Triggervarning och Domarna över MeToo. Det här är en bok som man inte ska hasta igenom så jag ska läsa och fundera över innehållet i sinom tid. Texten är lättläst men samtidigt så väcker den så många frågor och tankar att jag vill komma igen till resonemangen. Det som jag verkligen uppskattar hos Ölmedals texter är att de inte är svart-vita och att det som först tycks ha ett enkelt svar problematiseras så att man får ta en vända till, tänka en runda till. Med både aktuella exempel och historiska händelser så bygger hon en komplex bild av samhällsfrågor som är grundläggande i Sverige och i världen.

En av punkterna som jag så gärna hade hört på mässan var den med Ida Ölmedal där hon samtalar om Där man bränner böcker. Vilken tur att svenska kyrkan spelade in och publicerade på youtube så att alla kan se även vi som inte var där.