av Jag är inte alls pepp på årets bokmässeteman. Sápmi är såklart intressant, men jag vill gärna gå på seminarier med författare från fjärran länder. Jag älskade teman som Sydkorea, Sydafrika och röster från Ukraina. Det fick mig att utmana mig att läsa mer från de olika länderna, speciellt från de författare som var där.
Jag ska givetvis läsa något från Sápmi, men det är inte riktigt samma sak för mig som att läsa från olika länder och regioner ute i världen. Sedan lockar rymden mig inte alls. Science fiction är inte alls min grej. Jag har försökt, men nej.
Så vad gör jag då för att peppa mig? Jag måste först och främst se till att få hem seminariekatalogen i tryckt form. Men till dess kollar jag på nätet. Sofi Oksanen är en stor favorit och henne ska jag givetvis lyssna på. Joyce Carol Oates ska ta emot ett pris, men jag räknar inte med att få plats på den prisutdelningen. Bara att få en skymt av henne i vimlet skulle vara roligt.
Sedan skrev Carina på Facebook att det roligaste med Bokmässan är ju de där oväntade seminarierna, dem som man inte trodde skulle bli så bra. Då blev jag med ens så mycket mer sugen på att gå igenom programmet igen, men nya glasögon.
Ett seminarium som jag tyckt om de två år jag varit på det är ett på tyska om tysk litteratur som hoppas på att bli översatt. Förra året fick jag stifta bekantskap med Dimitrij Kapitelman, en tysk-ukrainare. Han heter Kapitelman på riktigt! Det gjorde min dag den gången. (Förlåt, men jag är inte större än så.)
I år verkar det inte finnas något seminarium på tyska och det gör mig lite ledsen, men jag hoppas att hitta fler pärlor i katalogen. Jag ska även lyssna på mina kloka Kulturkollo-medarbetare när de berättar om vad de ska gå på. Fortsättning följer.
Ett svar på “Jag känner mig inte så pepp på Bokmässan”