av Ilon Wiklands bildvärldar. Saga, äventyr och vardagsliv heter den fantastiska nyöppnade utställningen på Göteborgs Konstmuseum och jag kan bara uppmana alla att göra ett (eller flera) besök innan den tas ner 12 januari 2025. Museet har samlat illustrationer från många olika håll och flera av de verk som visas har inte visats för allmänheten förut.
1954 startade det samarbete med Astrid Lindgren som Ilon Wikland förstås är allra mest känd för och den första bok som hon fick illustrera var Mio min Mio. Jag älskar de där tuschteckningarna som med sina tydliga konturer och grafiska känsla ger mig en magisk känsla. Wiklands färgglada och rundare stil i Lotta på Bråkmakargatan, sötare och nästan romantiska stil i Vår hos Barnen i Bullerbyn och Madicken eller den mer realistiska i Godnattsagor om Anders, nästan 4 (Kerstin Thorvall) är också både vackra och skickligt utförda men det som drar mitt öga till sig är den hårdare och kantigare tuschlinjerna och det är så fint att se illustrationerna i utställningen uppförstorade till stora vepor som man kan passera genom. Att gå genom den magiska skogen är fint och skisser över alla de naturstudier som Wikland gjort för att bland annat kunna illustrera Bröderna Lejonhjärta och Ronja Rövardotter är så vackra. Ni hör jag återvänder till tuschteckningarna som bygger fantasyvärldar, också de i färg. De är mina absoluta favoriter!
För att inte skena iväg från ämnet som är Ilon Wikland som illustratör så är det kanske ändå på plats att påminna lite om hennes personliga bakgrund. Utställningen berättar om flickan som föddes i Estland 1930 och som kom till Sverige som ensamkommande flyktingbarn mitt under det andra världskriget. 1944 var Wikland 14 år och hon visste att hon vill rita och måla redan som barn. I Den långa, långa resan och Sammeli, Epp och jag m fl böcker har Wikland berättat en del om sin bakgrund och på utställningen kan man se foton från hennes barndomsstäder. Där kan skönjas inspiration från både borgar, småstadsgator och natur i hennes illustrationer som hon senare gjorde i Sverige. På grund av Sovjetunionens stängda gränser kunde hon inte på nästa femtio år återvända till sin hembygd men minnet hölls levande i många av hennes bilder. De bilder som de allra flesta av oss associerar med Wikland är barnboksillustrationerna men hon har också illustrerat veckotidningar, reklam, formgivit frimärken och mjölkpaket.
Utställningens katalogs slutord påminner om att Wiklands bilder numer är klassiker som trots att de är 70 år gamla fortfarande talar till nya generationer av barn och att det nu är bilder som i många fall inte bara illustrerat Astrid Lindgrens och andras texter utan som faktiskt gjort texter och kulturella företeelser, magi och alla sorters känslor tillgängliga. Ilon Wikland har i många av hennes bilder tillfört ytterligare dimensioner till den skrivna texten och det. Det är enligt katalogförfattaren illustratörens uppdrag. Det uppdraget utför Ilon Wikland med den äran!
En tanke på “Yrke: Illustratör”