av Världen kommer till Berlin – Kino Babylon i Mitte. Det började med en t-shirt. Eller, det var egentligen inte så det började per se, men jag blev påmind om något jag tänkt på länge och beslöt mig (äntligen!) för att agera.
Mats Strandberg. Konferensen, ni vet. Die Konferenz! Om konferenser är otäcka på svenska, tänk er dem på tyska. Rys! Boken kom ut på tyska hösten 2022, och i samband med det så kom Mats ner till Berlin, närmare bestämt till den utomordentligt trevliga bokhandeln Otherland i en mysig del Kreuzberg (ett besök rekommenderas varmt till alla fantastik-fans), Bergmannkiez.
Mats var som alltid trevlig och generös med att svara på frågor, och när frågan kom om hans egna skräck-preferenser pekade han på sin T-shirt: Nosferatu från 1922. Storfavorit. En hundra år gammal tysk svart-vit stumfilm kanske inte spontant står högst upp på allas önskelista, men om du tänker efter har du säkert sett den ikoniska bilden av Nosferatus skugga när han smyger uppför en trappa för att tugga lite på den sovande skönheten Ellen, hans hjärtas kära som han länge betraktat på avstånd.
Jag var lite starstruck den kvällen och hade inte huvudet med mig alldeles då, men en stund senare insåg jag att jag måste fråga honom om han redan hade sett den restaurerade filmen på Kino Babylon? Kino Babylon är en mycket vacker biograf vid Rosa Luxemburg Platz i Mitte, och den har otroligt nog överlevt både världskrig och grav misskötsel under DDR-åren.
Biografen öppnades 1929 och är inte 100% original idag, men snudd på. Ja men tänk er, en hundra år gammal film som många trodde var förlorad (kriget, ni vet, gamla rullar är känsliga) i en biograf som är nästan lika gammal. Kan det bli bättre? Jaaaa, det kan det, för den här biografen har nämligen en alldeles egen symfoniorkester! Sålunda: en hundra år gammal film i en nästan hundra år gammal biograf med en symfoniorkester som spelar Hans Erdmanns originalmusik (också den restaurerad/kompletterad) från 1922.
Ja, nä, Mats hade inte sett den men tyckte att det lät intressant, och plikttrogen som jag är så kände jag att jag inte kunde tvinga dit honom utan att ha testat själv – äntligen blev det av. Jag blev begeistrad. MER än begeistrad. Jag vill tvinga dit alla! Det är en sådan fantastisk upplevelse att se de gamla stumfilmerna med levande orkester i en tidstypisk miljö. Och vet ni: i Berlin har många biografer en bar. Öl? Bubbel? Alkoholfritt? Bara att handla och ta med in i salongen! Priserna är mer än humana (speciellt när man är van vid svenska priser). Detta är inget snobbigt ställe. Hit går alla.
Om gästbloggaren
Siv bor i Berlin sedan många år och går att följa på Instagram under namnet @semestersiv
Lite synd att ni inte tog med länkarna, och att ni ändrade titeln på inlägget. Nu blir inledningen minst sagt märklig.
Länkarna har jag helt missat, ber om ursäkt för det. Rubriken är den vi brukar ha för gästbloggare, för tydlighet.
Hej igen! Det har inte kommit med några länkar. Ska de vara i mailet eller i texten? Kanske bättre att ta det här via mail.