av SAOLs definition av nystart är ”start på verksamhet eller dylikt efter uppehåll. ofta med positiv bibetydelse”. Till skillnad från att börja om från början så utlovar ju nystarten ny energi, en tempoväxling, kanske nya tag med något bekant som man har påbörjat tidigare. Så känns Kulturkollo för mig. Jag är ny här, men jag känner de flesta av de andra skribenterna sen länge och jag har en gammal bokblogg som väl egentligen aldrig avslutades utan mer rann ut i sanden. Jag lärde mig att läsa för över 40 år sen och sen dess har jag nog aldrig riktigt slutat med det. Visst har jag läst mindre i vissa perioder och mer i andra, men att vara läsare har alltid varit en viktig del av min identitet. Precis som kroppen behöver näring och rörelse så behöver min själ kultur, främst då litteratur och musik. Att nu börja skriva om böcker igen känns lite pirrigt men väldigt roligt. Speciellt i det fina sammanhang som Kulturkollo är!
Även om jag är taggad på nystart, så blir det ju en rätt stillsam sådan … Josie i Lisa Jewells senaste bok Inget av det här är sant gör också ett slags nystart i livet, men här blir det mer på liv och död. När hon firar sin 45e födelsedag stillsamt på en pub tillsammans med sin make stöter hon av en slum på poddaren Alix som visar sig vara född på exakt samma dag. Ett par veckor senare kontaktar hon Alix och berättar att hon just genomgår en förändring i sitt liv och undrar om Alix vill dokumentera den i sin podd. Så långt kan läsaren lita på det som sägs, men därefter tappar man mer och mer fotfästet. Josie berättar för Alix i podden om sin vardag, sin familj, sina relationer och livet i stort för, men bara en bit i taget. Samtidigt kommer Alix och Josie varandra allt närmare och deras liv vävs samman.
Parallellt får man läsa scener ur en stor true crime-produktion där vi ur olika personers perspektiv får veta med om Josie, Alix och deras familjer. Det pratas tidigt om dödsfall, så man förstår att något kommer att gå illa, men man får bara en pusselbit i taget och det är svårt att få bitarna att passa ihop. Inte ens efter att ha läst hela boken är jag helt hundra på vad som faktiskt hände. Lisa Jewell skrev tidigare främst mysiga romcom-böcker men de senare titlarna har alla varit mörkare och mer åt psykologiska spänningsromaner. Inget av det här är sant kan nog till och med kallas thriller. Personerna är hala att få grepp om och ju längre berättelsen går desto mer kryper obehaget på mig. Ett tag trodde jag att det skulle utveckla sig och bli någon Ensam ung kvinna söker…-berättelse och ibland var jag övertygad om att bokens upplösning mer skulle likna storyn i Thelma och Louise. Däremellan hade jag flera andra teorier.
Jag gillade verkligen författarens lek med mig som läsare och att jag aldrig riktigt kunde lita på någon av berättarrösterna. Jag har läst en hel del kriminallitteratur i mina dagar, men den här var verkligen speciell.
