av Längst fram i min barnbokshylla står älskade Astrid Lingrenboken om Ronja Rövardotter med illustrationer av Ilon Wikland, bakom den står en samlingsvolym med Ronja i serieform tecknad i mangastil. Den tecknade japanska serien finns i många avsnitt och filmen från 1984 regisserad av Tage Danielsson är en klassiker som generation efter generation sett och älskat. Nu kommer då en ny version? Är det verkligen nödvändigt?
Jag har ägnat några kvällar åt att se de första sex avsnitten av Netflix version av den älskade sagan och jag är på många sätt förtrollad. Naturscenerierna är fantastiska och känslan av magin som finns i naturen gestaltas både dramatiskt och mystiskt. De båda ungdomarna, Ronja och Bork, spelar sina roller väl och specialeffekterna är på sina ställen riktigt otäcka, jag säger vildvittror! Netflix har kategoriserat den som Fantasy, vilket jag absolut köper men de har också listat den som lämplig för 13 + i ålder. Kanske något för högt då i mitt tycke. Med en vuxen bredvid så kan säkert yngre barn titta utan att bli alltför skrämda men det här är helt klart en vuxnare och mörkare gestaltning av sagan om de två rövarbarnen Ronja och Bork som hittar en fristad i skogen fria från deras fäders rivalitet. Lojalitet, frihetslängtan och att välja sin egen väg står i centrum precis som i romanen och sista delen i den här omgången avslutas med det där vårskriet som vi alla är sugna på att göra i vitsippornas tid.
Lite kul är det att en del av scenerna spelats in på Bohus fästning, som jag känner väl, och jag hoppas att den här serien ses av många. Jag tycker absolut att man får göra på detta viset, modernisera och uppdatera Astrid Lindgrens sagor om man gör det med den kvalité som Netflix har gjort. Jag gillar, hur är det med er andra? Har ni sett? Vad tyckte ni?
När jag ändå är i gång så kan jag passa på att tipsa om den helt nya Mio min Mio som Drama för unga spelat in. Vääääääldigt bra om man frågar mig!
