av Jag söker förändring och nystart och finner den beskriven allra bäst hos Karin Boye. ”Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr” och ”Ja visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka?” Oro och förväntan, storslagenhet och rädsla.
Varför jag söker förändring? Det beror faktiskt inte främst på att vi startat Kulturkollo igen och valt just nystarten till vårt första tema. Det är heller inte för förändringens egen skull, jag tycker inte om att saker ska bli på ett annat sätt om de verkligen inte måste. Men jag har en person som jag är mamma till som tar studenten i vår och sedan ska ge sig ut i ett nytt liv, vuxenlivet. Det är en stor förändring i hennes liv, men också i mitt – hur kommer min nya roll se ut? Jag själv går just nu igenom den stora, märkliga och lite skrämmande förändringen som kallas klimakteriet. Vad innebär det och vad leder det till? Jag är också sedan några år tillbaka fast övertygad om att det är nyttigt att vända och vrida på sin vardag och se om den är som man vill ha den eller om man behöver starta om på något plan. Just nu planerar jag för fullt inför att plugga ett år igen och att den vägen föra in förändring i mitt liv, en sorts nystart i det lilla. Det finns alltså många anledningar att söka efter förändringen och när man gör det ser man den faktiskt överallt.
Jag har hittat två former av nystarter i det kulturella jag tagit till mig på senare tid – den genomtänkta och den slumpmässiga. Den första sorten kan exemplifieras av Ted Lasso i tv-serien med samma namn som fattar beslutet att flytta till ett land han aldrig satt sin fot i (England) och coacha ett premier league-lag i fotboll, en sport han inte kan något om. I verkligheten skulle det troligen vara ett bra recept för en katastrof men i tv-serieform är det alldeles, alldeles oemotståndligt och fint.
Den genomtänkta formen av nystart kan också vara kvinnorna i Lise Tremblays Driftens väg när de bryter sig loss ur stagnerade, döda och ibland toxiska relationer sent i livet. De kastar ut meningslösa karlar, flyttar ut och bort och börjar göra sådant de alltid längtat efter oavsett om de vetat om det eller inte. Som att skapa konst eller njuta av tystnaden. Det finns en oerhörd kraft i dessa kvinnors sena livsval, en inspirerande kraft att ta tag i sitt liv ur vilket perspektiv det vara må.
Sen finns den andra varianten av nystart också, den som smyger sig på en och som man inte märker förrän man är uppe i den eller igenom. Som när ens unge helt plötsligt är vuxen eller det visar sig att klimakteriet kan innebära en enda lång absurd menstruation (det kommer väl andra faser också, det brukar ju göra det). Det tycker jag exemplifieras fint i en bok jag nyligen läste – The house in the cerulean sea av TJ Klune. Där reser Linus ut på uppdrag från myndigheten han arbetar på för att utreda hur det egentligen är ställt på det där barnhemmet för barn med särskilda krafter. Han upptäcker snart att de där ungarna är något utöver det vanliga, där finns en trädgårdstomte, en drake och mörkrets härskare. Och en hel del som jag inte vet hur jag ska beskriva. Det fina är hur Linus helt ovetande kliver in i det där barnhemmet och har förändrat hela sitt liv. Han har startat om och har ingen aning förrän allt redan har hänt. Så fint är det!
Just nu är jag nog mer benägen att tycka att ”oändligt är vårt stora äventyr” än att det gör ont, eller i alla fall är det det jag vill fokusera på. Lite ont gör det kanske alltid oavsett om och när man vågar börja om.
Bild från Pixabay
Jag var verkligen mycket förtjust i Tremblays noveller. Passar mycket bra in i temat nystart, det var också lite vilsamt att läsa att förändring kan vara i det lilla eller i det stora.
Jag håller verkligen med – det var vilsamt att läsa om Tremblays kvinnor och förändringen i deras liv. För dem var den omvälvande och livsavgörande men nystarten var framskriven med underbar eftertänksamhet och lugn.