av För några dagar sedan var jag på ett författarbesök av Henrik Berggren på biblioteket där jag arbetar, där han höll ett föredrag om sin historiska serie i tre delar. Serien heter Landet utanför och är utgiven på Norstedts förlag. Underrubriken är Sverige och kriget och de är uppdelade i åren 1939-1940, 1940-1942 och 1942-1945.
Henrik Berggren är historiker och journalist och har förutom att han skrivit en rad titlar innan Landet utanför också arbetat som bland annat kulturchef och ledarskribent på Dagens Nyheter. Förutom sina historiska verk har han också skrivit en historisk thriller med titeln Det röda arvet som kom ut 2014, som även den är utgiven på Norstedts.
Berggren började med att berätta varför han över huvud taget hade skrivit de här böckerna när det redan finns så otroligt mycket skrivet om andra världskriget. Tanken var att här skulle man få ett helhetsgrepp och inte bara spridda skurar som behandlade enskilda händelser. I Landet utanför får vi se händelseförloppen i kronologisk ordning och det blir då lättare att förstå hur allt hänger ihop.
Jag blev väldigt imponerad av Henrik Berggren och av hans sätt att trollbinda sin publik direkt. Han visade inga bilder och hade inte, vad jag kunde se, några anteckningar med sig. Tiden bara flög iväg och jag tänkte flera gånger på hur otroligt mycket fakta han hade i huvudet. Platser, namn, datum och händelser. För mig som inte är så insatt blev det hela förståeligt, och även om jag inte minns några direkta datum kanske, så här i efterhand, så känns det som om en del av det jag hörde under den där stunden kommer att stanna kvar.
Ni som brukar gå på författarsamtal på bibliotek vet att publiken till största del nästan alltid består av kvinnor. Denna gång var det inte så. Minst hälften i publiken var män och det var tydligt att de hade kunnat sitta kvar mycket längre än den timma vi hade avsatt för besöket. När vi hade dragit över tiden med 20 minuter fick vi bryta så det skulle bli lite tid över till försäljning och signering av böckerna. Även under signeringen dröjde sig publiken kvar och ställde frågor och småpratade. En mycket lyckad kväll och utifrån min bibliotekarieroll så var jag väldigt nöjd och glad. Dels att vi fick dit männen, dels över att publiken hade så många frågor och funderingar.
Jag brukar själv inte läsa så mycket historiska böcker, varken fakta eller i romanform, men jag blev väldigt sugen på att ge mig på de här. Kanske inte i ett svep, utan mer en liten bit åt gången. Det kanske får bli ett sommarprojekt?
Bild: Göran Segeholm
