av 
Då har det blivit min tur att säga ett par hej då-ord nu när vi stänger ner kollot.
Jag har inte varit med från allra första början utan stiftade bekantskap med Kulturkollo som läsare. Jag var imponerad och kände mig inspirerad av det gänget gjorde – det fanns sådan kraft och glädje i det. När så ett mejl damp ner i mellandagarna 2015 med frågan om jag ville bli en del av kollot blev jag oerhört glad och smickrad. Det behövdes inte lång betänketid. Jag tackade ja med glädje. Trots att jag befann mig i en ganska jobbig period i livet som krävde mycket av min energi så välkomnades jag med öppna armar och fann, inte bara bloggkollegor, utan ett helt gäng nya vänner. Det händer inte så ofta i vuxen ålder.
Mina kollegor har redan lyft så många av de bra och fina med Kulturkollo, så jag nöjer mig med att berätta att jag är enormt stolt över bloggen Kulturkollo som är så fylld av intressant, klokt och roligt innehåll. Jag är stolt över forumet Kulturkollo läser där vi samlat bokälskare till många intressanta boksamtal. Jag är stolt över de möten som Kulturkollo har skapat och delat med sig av. Och jag är så oerhört stolt över att kunna räkna Anna, Lotta, Viktoria, Linda, Carolina, Helena och Fanny till mina bästa vänner.
Nu avslutar vi tiden här på Kulturkollo, men varje slut är början på något nytt, och jag är nyfiken på vad det kan bli. Så länge finns jag på Instagram som @vastmanbok och på Västmanländskans bokblogg som kanske får nytt liv nu.
Bild: pexels.com
