av 
It’s the end of the world as we know it. Det låter melodramatiskt men den strofen har ekat i mitt huvud den senaste tiden. Att lägga ner Kulturkollo gör ont och skrämmer. För en sån som jag som har svårt för förändring och helst vill att allt ska vara som det brukar, alltid, känns det jobbigt att stänga av en stor del av mitt liv.
Men jag försöker se det som att vi stänger ner bloggen, just nu. Vi har inte ork att driva den vidare, just nu. Vi kanske gör något annat ihop, i en annan form, men inte just nu. Vi är fortfarande vi, och vår vänskap kommer att bestå.
Det har varit grymt roliga år med Kulturkollo. Jag har så många fina minnen som studsar i huvudet likt pingisbollar nu när jag försöker sammanfatta. Jag minns mötet med Mhairi McFarlane 2015 där vi pratade chicklit, katter, drack bubbel och glömde bort tiden. Året därpå arrangerade vi tre fantastiska mingel ihop med Bokmässan – ett feelgoodmingel med McFarlane och Lisa Jewell som dragplåster, ett kafferep med inbjudna författare och bokbloggare, och inte minst boksamtalet med Kim Thúy som gjorde oss alla i rummet förälskade och frälsta. Jag får gåshud bara av att tänka tillbaka, det var ett magiskt möte som inte går att beskriva i ord. Jag minns också redaktionsmötet i Stockholm för ett par år sedan som slutade med chips och bubbel i en hotellkorridor med Eurovisionfinal på tv. Jag minns när vi vann Massolit Book Blog Awards i TVÅ kategorier, bästa bokblogg och bästa inlägg. Och alla våra eftermässan-träffar runt Annas köksbord där vi kläckt världens bästa idéer som senare, i vaket och nyktert tillstånd, ingen vill ta ansvar för. Som att vi bestämde en temavecka på ämnet Hår.
Jag är otroligt stolt över alla bra grejer vi gjort, och lika ledsen över att det nu tar slut. Men allt har ett slut.
It’s the end of the world as we know it.
And I feel fine.
Tack för den här tiden. Vi ses i flödet, min blogg och insta på ihyllan.se lever vidare. Kram från mig!
/ Lotta
