Att hitta orden till ett allra sista inlägg här på Kulturkollo är näst intill oöverstigligt. Känslorna drar igenom min kropp i vågor. Och inte är det de rullande mjuka vågorna, utan det känns som jag står i gränsen där två hav möts. Två hav som exploderar emot varandra i en inferno av känslor.
Jag är oerhört stolt över vad vi har gjort med Kulturkollo under de här åren. Vi kulturkoll(o)egor gillar (verkligen) olika och vi gillar att gilla olika. Herregud så tråkigt det skulle vara om vi bara höll med varandra. Jag är stolt över att vi tillsammans har byggt och skapat denna plattform där många röster har fått ta plats. Detta forum som vi tillsammans har fyllt med massor av fantastiska och mindre fantastiska inlägg. Vissa har varit djupa, andra ytliga, några har varit breda och andra oerhört smala. Tillsammans blev det riktigt bra, eller?
Vi har lyckats hålla fokus på att det är ett kollektiv, trots att vi säkerligen har gnisslat, men också kompromissat och anpassat oss för kollektivet. Det som vi skapat här är omöjligt att skapa ensam. Den mängd perspektiv, infallsvinklar, genrer och teman kan inte vara ett individuellt arbete. Tillsammans eller inte alls, tänker jag.
Jag är också oerhört glad att jag lärt känna dessa fantastiska vänner som valt att göra detta tillsammans med mig (I ärlighetens namn var det jag som blev vald och tillfrågad. Tack Linda, Helena och Anna!). Dessa vänner släpper jag aldrig! Oj, vad vi har skrattat, gråtit, haft skrivkramp, prestationsångest, pratat ut, fnittrat, tröstat, hejat på varandra och druckit rödvin. Det känns så himla fint att skapa nya vänskaper, skapa nya band i vuxen ålder. Nu ska jag inte bli för sentimental här (för er läsares skull), men all kärlek till er sköna kvinns!
Det är med ambivalenta känslor jag lämnar den här scenen. Sorg, ångest, men mest av allt med kärlek!
Tack! Tack! Tack!
PS. Jag fortsätter blogga på Litteraturkvalster & småtankar (nu kanske energin räcker till att uppdatera den stackaren lite oftare), så häng gärna med där. DS.
Ett svar på “Tack och hej – Fanny”
Kommentarer är stängda.