Det här är början på slutet

Idag (på dagen) för sex år sedan lanserades Kulturkollo. Kulturkollo var då ett nystartat bloggkollektiv som bestod av sju bokbloggare. Genom åren har ett par deltagare hoppat av och ett par tillkommit, men sedan januari 2016 har kollektivet sett ut som det gör idag: Anna, Carolina, Fanny, Helena, Linda, Lotta, Ulrica och Viktoria. Vi har dock lyckats att värna om tanken att vi gillar olika och att vi därmed har kunnat erbjuda ett brett spektrum av röster och genrer.

Vad är ett bloggkollektiv? Vi förklarade det i ett av våra första inlägg: ”Jo, i ett kollektiv är alla lika viktiga och alla behövs för att göra Kulturkollos texter så varierande och breda som möjligt. Vi vill vara ett kollo där alla kan hitta något som de gillar, eller få upp ögonen för och våga testa sådant de vanligtvis inte läser. Om vi jämför bloggen med att bo i ett kollektiv kan vi säga att vi delar samma väggar, samma kök, vi enas om regler och hur de gemensamma utrymmena ska möbleras, men bestämmer själva hur det ser ut inne på våra rum. Oftast kommer vi dock att hänga i salongen där alla är välkomna att dela med sig, tycka olika och gilla lika.” Och så har det verkligen varit. Vi har skrivit egna inlägg, konfererat i gemensamma och haft gäster i vårt ”kök”. Vi har bokpratat, listat, recenserat och intervjuat. En del av de gemensamma väggarna i kollektivet har varit våra temaveckor, som vi på ett eller annat sätt har förhållit oss till under vår tid i kollektivet.

Det här är dock början på slutet. Idag – på sexårsdagen – väljer vi att stänga kollektivet. Vi har pratat, gråtit, skrattat och med stor ängslan kommit fram till detta gemensamma beslut. Det är med tungt hjärta som vi stänger och låser dörren om kollektivet.

Varför stänger vi och låser dörren om kollektivet? Det är en komplex fråga med lika många svar som deltagare antagligen. Livet. Livet kan vara ett svar. Ett kollektiv – så som detta är uppbyggt – kräver mången timme i veckan för att flyta på som det är tänkt. Det är inte bara det som syns i bloggen utan det krävs en hel del gemensamt planeringsarbete som sker bakom kulisserna. Ett arbete som sker helt ideellt.

Livet. Livet kan vi inte bortse ifrån och vi måste ibland erkänna oss besegrade av dygnets begränsande timmar och att energin behövs annorstädes än i kollektivet. Med färre deltagare än åtta mäktar nog ingen med att leverera och det gemensamma beslutet blir därför helt enkelt att stänga och låsa dörren om kollektivet.

Idag kommer vi att publicera var sitt avskedsinlägg. Vi har inte satt upp några gemensamma regler för dessa utan varje person får själv bestämma hur och i vilken form som detta kommer ske. Långt, kort, djupt eller flyktigt. Vi hoppas att ni vill följa med under dagen och ta del av vårt farväl.

Välkommen till slutet!

/ Anna, Carolina, Fanny, Helena, Linda, Lotta, Ulrica och Viktoria.