av 
Det är lätt hänt att det blir många sådana där dagar när man ska hinna så förtvivlat mycket. Bokhögar ska betas av, utflykter ska göras, bär ska plockas och transformeras till sånt som kan ätas och drickas i vinter, man ska umgås och skratta och träna och ta till vara och njuta och så vidare och så vidare. Jag vill idag slå ett slag för att kliva av hela den snurren och ta ledigt från allt i minst en dag. Det kan vara en semesterdag, en regnig dag, en solgassig dag eller en helt vanlig lördag (imorgon?).
Hur man gör? Det är en helt relevant fråga. När jag var utmattad och min terapeut (och min läkare och alla runt omkring mig) sa åt mig att vila så la jag väldigt mycket tid på att försöka förstå vad det innebar egentligen, vad som krävdes av mig. Min terapeut exemplifierade med att det kan vara att sitta i solen och bara dricka en kopp kaffe, kanske klappa en katt. Jag har lagt till att sitta och titta ut bland träden bakom mitt hus och spana efter ekorrar, men alla har ju inte vare sig skog eller ekorrar (eller kaffe och katt). Jag tror att man måste hitta sin egen vila och en dag som ägnas åt att försöka göra det kan aldrig vara bortkastad.
Är du för trött för att börja tänka, här är några tips på sånt som kan vara vilsamt:
- Sticka, gärna fel så att du får ta upp det, då har du ju bokstavligt talat inte åstadkommit något, men förhoppningsvis vilat tankarna.
- Ta en sjukt långsam promenad, sådär att det knappt är styrfart och alltså inte kan räknas som träning. Titta på fjärilarna eller vad som nu dyker upp.
- Läs en gammal tidning, typ en Okej från 1989 som någon sparat på en vind.
- Sov en liten stund på eftermiddagen.
- Se en tråkig film som du somnar av eller en rolig film som får dig att skratta, men helst något du redan sett så du inte behöver anstränga dig alls för att hänga med.
Jag hoppas du hittar något som är vilsamt för dig och att du har en skön dag under tiden.
Bild från Pixabay
Jag tycker att det är jättesvårt att vara långsam, vila, göra ingenting. Även om jag skulle sitta i trädgården och stirra på insekterna som surrar kring lavendeln, exempelvis, så är det inte vilsamt förrän jag slutar ha tankarna på vad jag ska göra härnäst. Att sitta still är vilsamt bara när jag kan slappna av och känna att ingen kräver något av mig om en halvtimme eller konstaterar ”Jaha, här sitter du? Vad får vi till middag? Tänker du gå ut med hunden eller ska jag? Din pappa ringde, han sa att du skulle höra av dig. Ska vi ta en kopp kaffe – sätter DU på kaffet? – och…” Jag blir så stressad av allt jag förväntas göra hela tiden. Enda gången jag verkligen kan slappna av är när jag slipper familj, vänner, arbetskamrater, släktingar och alla andra som kan ge mig den där prestationsångesten. Återstår: jag och hunden en duggregnig dag i skogen, när inte ens de mest fanatiska joggarna vågar sig ut. Det är SVÅRT att ta det lugnt och göra ingenting!
Det är jättesvårt! Jag har också svårt att koppla bort kommande måsten och vila i stunden och att ge sig ut på promenad (eller vara en av de där joggarna ;-)) är nog det som funkar bäst för mig också. Sen har jag verkligen övat (både mig och mina närmaste) i det där att blocka sånt som måste göras ibland, för att vilan behövs mer än det andra. Men svårt är det fortsatt.