Just idag tar min egen dotter studenten, och även om det förstås är ett år då allt studentfirande blir väldigt annorlunda så är det ändå dagen hon slutar skolan för gott. (även om hon pluggar vidare i höst så är det ändå något helt annat, under andra former) Hon har haft någon elektronisk timer inställd sedan i höstas någon gång, och hojtar med jämna mellanrum där hemma i vardagsrummet ”Hej Google! Hur lång tid kvar på timern?” varpå den vänliga Google Home-rösten svarar ”det är 78 dagar, 15 timmar och 23 minuter kvar på timern” eller hur många dagar det nu varit när hon ropat. Och nu har alltså timern räknat färdigt. Och nej, utspringet blir inte som det hade tänkts, men det blir ett utspring för klassen samlad. (bara det att det sedan bara är jag och oäkte maken som får ta emot henne ute på skolgården)(vi är ändå glada för det, på andra skolor och i andra kommuner är det kanske 1 person per student som får komma, eller ingen alls…) Det blir ingen flakåkning med tillhörande skrål genom stadens gator – men det blir ivrigt visslande i visselpipa hela vägen hem i bilen, och där hemma blir det en studentmottagning. Om än liten. Om än utan de flesta släktingarna, som inte kan resa hit, eller är 70+, eller inte kan komma av andra skäl.
Hur det än är med alltihop så slutar min dotter skolan idag, och det är klart att vi ropar hurra och grattis, bra gjort och lycka till i framtiden nu när du går ut i vuxenlivet!
Och vad vill då denna ömma moder, tillika bibliotekarie, tillika bokbloggare, tillika kulturkollare, skicka med sin dotter ut i livet? (Ja, helt förutom pengar till en ny dator och påslakan till det nya hemmet – nu tänker jag mer i bokväg och kulturväg.) Jag satt och funderade en stund på alla dessa kloka och livsvisa böcker som finns, böcker om människorna och livet och världen och orättivisor och ögonöppnare och allt det som skulle göra en ung läsare bra rustad för livet om man tänker medmänsklighet, empati och klokhet. Det finns förstås massor. Men jag går i stället praktikens väg:
Gå till avdelning Qc på biblioteket. (ja, jag sa ju att jag är bibliotekarie) Qc står för ”Hem och hushåll”. Här hittar du böckerna med svar på frågor om allt det där som du nu ska fixa själv som vuxen. Kolla till exempel efter Vuxen – Så funkar det (Stefan Ekberg) eller kanske Stora manualen när du flyttar hemifrån (Catarina Rolfsdotter-Jansson). Sedan kan du för all del gå lite längre till höger i Q-hyllan så hitter du mängder och åter mängder av kokböcker på avdelningen Qca – ifall du nu vill ha pappersböcker att bläddra i och inspireras av och inte bara kolla upp recept på nätet.
Gå sedan till avdelning Oe, juridik, och kolla om det inte finns några bra böcker om vardagsjuridik. Leta till exempel efter Vardagsjuridik för unga (Axel af Petersens). Det är inte någon annan som tar hand om allt det där åt dig längre, nej, nu måste du fixa avtalen själv och veta dina rättigheter och skyldigheter, och ta din alldeles egna plats i samhället.
Och sen har vi förstås all skönlitteraturen. Där vill jag råda dig till detta: strunta i alla måste-böcker, och allt det alla andra vill läsa och läs det som du tycker om. Prova gärna andras tips och genrer du inte känner till för att kanske upptäcka böcker och författare du inte visste om att du gillar – men läs aldrig böcker för andras skull, bara för din egen. Men det här: skriv in alla titlar du läser i någon form av läsdagbok! Sååååå roligt att ha när du blir sisådär 50 eller så, och vill se tillbaka på vad du läst genom åren.
Och när vi är inne på det här med att fånga livet: skriv dagbok. Livet går så jäkla fort. Skriv ner lite av det varje dag så du kan hålla fast i de bitarna du vill minnas. Det behöver inte vara den tradtionella fläka-ut-sig-själv-på-många-sidor-skriva-av-sig-dagboken (även om den också är bra för själen). Men: skaffa en 5-års (eller 10 års) dag-för-dag-dagbok med kanske 5 rader att fylla i för varje dag. Det orkar man alltid på kvällen, hur trött man än är.
Och sedan har du det där: livet. I en liten bok med blå eller gröna pärmar. Så värt.
Bild: Wikimedia Commons