Overkligare kan inget vara

Jag gillade inte boken Good omens särskilt mycket, det gjorde jag inte. Jag tyckte rätt illa om den faktiskt. Jag reagerade på den som man kan reagera när man ätit en allt för stor bit av den där gräddtårtan som förvisso är god, men också väldigt mycket grädde. Blev proppmätt, och lite sur.

Så varför se tv-serien? Jomen den har ju ändå något den där gräddtårtan. Och tv-serien har David Tennant och Michael Sheen och onda nunnor, och Queen-musik.

Jag har inte sett hela serien än, på grund av pandemi-hjärna (ni vet den där som omöjliggör långtittning eller förmåga att över tid minnas vad man tittade på igår och därför borde fortsätta med, det finns ju så många klipp på Youtube man missat…), men det jag sett lovar riktigt gott. Jag kan inte säga om jag gillar tv-serien mer för att den är bättre, för att historien lämpar sig bättre för det mediet, om jag haft tur och kommer surna till om något avsnitt eller om jag helt enkelt är orättvis mot boken. Men det spelar ingen roll, faktum kvarstår att det är svårt att hitta en bättre tv-serie för dessa absurda tider. Hur märklig du än tycker att din tillvaro är så lovar jag att Good omens toppar det.

Jag känner också att jag är beredd att ge er vårens slutgiltiga tv-rekommendation nu. Ta två mått av Austen-romantik och ett mått galen Good omens-action så får du pandemivårens heliga treenighet. Avkoppling och bortkoppling och ren flykt. Allt man behöver helt enkelt.