av 
Det finns två ställen jag har varit på som jag då inte tyckte jag hann uppleva färdigt, och skulle vilja återvända till.
Det ena är Skottland. Där bodde jag ett helt år, men det året jobbade jag som hästskötare/au-pair (ja, rätt rolig kombo, men läs: ”jobba-jobba-jobba-alla-dagar-i-veckan” så blir det ungefär rätt tolkning) och hann inte resa runt så mycket. Eller alls, faktiskt. Jag har alltså bott ett år i Skottland men inte sett högländerna. Shame. Däremot har jag sett en hel del av Fife, halvön mellan Edinburgh och Dundee, för det var där jag bodde och det var där jag tillbringade många timmar i sadeln. Där är väldigt vackert, absolut (det är där St. Andrews ligger också, förresten), men jag vill mer. Jag vill vandra i berg, jag vill se ut över sjöar med lämpliga slott eller slottsruiner intill, jag vill åka på en vacker tågbana jag läst om som finns här uppe (hittar den inte nu när jag söker), och jag vill stillsamt köra runt i och vandra i just det där landskapet Jamie och Claire i Outlander är i (eller, ja, i de första böckerna innan de drar iväg över haven). Varje gång jag hör det där fina introt till tv-serien (den där de dansar) så drabbas jag av stor Skottlands-reslust.
Och så är jag orienterare, och vill verkligen, verkligen någon gång få vara med i Skottlands 6-dagars, deras motsvarighet till vår O-ringen (och som brukar gå av stapeln veckan efter den har varit här). I år ska det tydligen gå i Lochaber – men lär väl bli inställt precis som vårt svenska O-ringen redan blivit inställt.
Sade hon bittert.
Men det här skulle ju handla om drömresor! Och det andra stället jag drömmer om att återvända till är staden Volterra i Italien. Den har jag alltså också varit i, men då bara några timmar. Vi var på väg med bil någon annanstans (Sienna) men det var varmt och vägarna var slingriga, och det dök upp skyltar mot det här Volterra som vi inte kände till, så vi svängde av dit i stället. Och det gick uppåt, och uppåt, och lite till uppåt, och sedan kom vi till Volterra som alltså ligger uppe på ett berg, omgärdat av en mur, och med milsvid utsikt. Slingriga, branta gator och en miljö som känns tusenårig eller så. Otroligt! Jag blev helt kär! Och jag måste dit igen!
Volterra är ju då den staden där Stephanie Meyer har placerat den uråldriga vampyrfamiljen Volturi i Twilight-serien. Men jag såg inte röken av någon vampyr alls när jag var där, heller inte någon med högfärdigt utseende och röda ögon. Så det skulle kännas helt tryggt att återvända.
Men. Både Volterra och Skottland får vänta ett tag. Just nu får det bli husbilshelger på Söderåsen, Österlen och Falsterbo. Inte dumt det heller, läshelg i husbil är himla fint. Och nära.
Bild: Volterra, Pixabay
