Historielärare av Matt Haig

Ni vet när man blir så där himla förälskad i en bok?! Och när den känslan slår till direkt – på första sidan! Och att man redan från första sidan tänker: ”bara den inte tar slut snart”. Den känslan!

Just den känslan slog mig plötsligt och omedelbart när jag började läsa Historieläraren av Matt Haig. Det märkliga i kråksången är att jag inte riktigt kan sätta fingret på vad det är med boken som gör det här med mig. Hur som haver så är det bara att finna sig och omhulda denna fina känslostämning.

Romanen handlar om Tom Hazard som till det yttre är en helt vanlig 41-åring, som arbetar som historielärare på en grundskola i London. Helt vanlig är han dock inte då han i själva verket är 439 år. Tom är inte odödlig utan åldras bara väldigt långsamt – på 13-14 år åldras han ett. Denna hemlighet tynger honom på flera sätt och ensamheten och att alltid sakna personer som gått bort före honom är emellanåt övermäktig. En gång i tiden var han dock förälskad, men hon – likt så många andra – dog i pesten. Därefter gör han vad han kan för att aldrig mer bli förälskad. Han har sett världen förändras så många gånger, men det enda han längtar efter är ett vanligt liv.

Han – likt oss andra – känner ibland att han hör till en annan tid (bokstavligen). Samtidigt är han djupt fascinerad av allt som påverkar historien och tar till sig nya tankar och innovationer. Det står dock klart för honom att historien har en tendens att hela tiden upprepa sig. Ingen uppfinning slår dock cykeln.

Jag har cyklat i hundra år och jag anser att cykeln är en av mänsklighetens stora uppfinningar.
Ibland är förändringar till det bättre och ibland är förändringar inte till det bättre. Moderna toaletter med spolning är en förändring till det bättre. Självutcheckning är det definitivt inte. Ibland är det en förändring till det bättre och till det sämre samtidigt, som internet. Eller en keyboard. Eller färdighackad vitlök. Eller relativitetsteorin.
Och ett liv är likadant. Det finns ingen anledning att rädas förändring, eller nödvändigtvis välkomna den, inte när du inte har något att förlora. Förändring är just vad livet är. Det är den enda konstant jag känner till.

Det som främst fängslar mig är alla vardagliga bilder som vi får ta del av genom historien och hur människan – genom tiderna – aldrig tycks förändras när det kommer till hur man behandlar dem som avviker från normen. Och allt annat: kärleken, hungern, arbetet, häxprocessen och hur pesten drar fram skoningslöst (relaterar!), den franska revolutionen, världskrigen och Shakespeare och hans teater.

Tillsammans med Tom Hazard får du resa fram och tillbaka i historien och det är med en precis lagom dos humor. Jag gillar verkligen Tom och hans förnuftiga framtoning (borde väl vara oundvikligt om man levt över fyrahundra år) och hans strävan mot det vardagliga – emellanåt fascinerande tråkiga.

Historieläraren är min första läsa bok av Matt Haig, men den kommer definitivt inte bli den sista. Hans Skäl att fortsätta leva (måste dock invänta ett mer stabilt känsloläge) och Människorna ligger numera i min oändliga läslista.

Titel: Historieläraren
Författare: Matt Haig
Förlag: Polaris förlag
Originalutgåvans utgivningsår: 2018
Översättare: Karin Andrae
Bokomslag: Anastasia 
Författarporträtt: Lynn Savarese