När huvudet inte alls vill läsa

Det går ytterst segt med läsningen just nu. Jag vill så gärna sjunka in en bok och tänka på andra saker än en omvärld i kaos, men det är svårt. Tankarna far iväg på annat, och så är jag där gång på gång med telefonen i handen och kollar av nyheterna. Fast jag dyrt och heligt har lovat mig själv att bara göra det kanske på morgonen och kvällen och låta bli i mellantiden.

Så även om jag sätter mig med en bok så blir det ofta att jag spelar i stället. Det är detta eviga och älskade Candy crush i olika varianter – jag är på level tretusennåntingvansinnigt men det finns knappast något annat som är så skönt avslappnande för en hjärna som har gått in i en stressad loop. De senaste dagarna har Candy crush som en snäll virustidspresent gett oändligt liv i hela dygn, och jag är djupt, djupt i träsket.

Och så är jag fortfarande periodvis djupt engagerad i både Pokemon go och Harry Potter Wizards Unite – jag växlar mellan dem, beroende på vilka specialuppdrag eller events som är igång. Fast de där är ju inte så där himla upphetsande när jag sitter hemma i vårt hus på landet med ett enda pokestop/växthus i närheten utan bygger i ärlighetens namn på vanlig vardagsaktivitet med pendling, lunchraster och sånt där.

Så nu? När så mycket som möjligt av livet ska levas här hemma? Jo, jag har lagt mååååånga timmar på ett gammalt datorspel: Heroes of Might and Magic 3. (det finns många i serien, och flera senare än just ”3” men det är den varianten som jag gillar mest) Jag har spelat det här galet mycket genom åren. Först när det kom på 90-talet, sedan någon omgång till när barnen var små (det är nämligen av den arten att man när som helst kan lämna datorn). Nu spelar jag det som en app på vår Ipad. Det är lite buggigt och rätt klumpigt att styra med pekfingret – men spelkänslan är där och jag glömmer allt runtomkring. Det är bästa sortens ”ska-bara…” spel och jag älskar det. Det är strategi, och klurigt, och med små fina animationer. Alldeles just nu spelar jag en längre kampanj där mina ”heroes” är fruktansvärda necromancers som återupplivar alla döda fiender till skelett att ingå i sin växande armé, och mina soldater består av zombies, skelettdrakar, vampyrlorder och annat festligt.

Det kommer nog en sommar snart där jag åter sitter i mitt älskade uterum och kan njuta av bokläsning – men tills dess så fortsätter jag med denna handfasta verklighetsflykt.

Bilder: egna skärmklipp