”Alla dessa dagar som kom och gick / inte visste jag att de var livet.”
De raderna ur dikten Förlusten av Stig Johansson känns väldigt aktuella. När vi som både individer och kollektiv utmanas med en pandemi som kräver extra stort mått av anpassningsförmåga och flexibilitet, när morgondagen är oviss och många nu sitter i karantän, då tycker jag att vi ska försöka göra varje dag så trevlig som det bara går. Att upprätthålla traditioner (eller skapa nya) och fira alla högtider som vi kan komma på låter som en bra idé!
Varför inte ställa till med våffelfest?
Min kommer att bli i ensamhet men kanske har ni möjlighet att festa tillsammans med någon? Leta nu i era skafferier, visst står där ett bortglömt paket med mix? En syltburk står där nog också. Sätt igång järnet och grädda och samtidigt kanske ni vill lyssna på en riktigt bra ljudbok. Ljudböcker är bra motvikt till nyhetsrapporteringen på radion. Jag har just avslutat serien om Ingrid (De osynliga, Vitt hav, Fartygets öga) av Roy Jacobsen i inläsning av Jonas Kruse. Så fin lyssning.
Har ni barn eller barnbarn som behöver få en bra bok till livs så länkar jag här till Våffelhjärtat i Barnradions version, Maria Parr har skrivit boken och Ulla Skoog läser.
Och hörni, vi har fina, festliga dagar framför oss. Låt oss fira Skojaredagen den 1 april, Morotens dag den 4 april och Pingisens dag den 6 april. Till att börja med!
I år blir våffeldagen en speciell högtid! Morotens dag ska vi väl också kunna fira, Sverige är ju självförsörjande på morötter 🙂
Rätt inställning Anna. Det gäller att ta vara på och fira varje dag.