av 
Det finns mycket att säga om vardag och ekorrhjul och samma, samma lika. Det kan vara ett evigt mönster av att kliva upp, äta tråkig frukost och så jobba tills man inte orkar mer (repetera). Men det kan också vara alldeles, alldeles underbart! I dessa tider av karantäner och nedstängningar och pandemi saknar jag min vardag alldeles förfärligt. För samtidigt som jag förstås ledsnar ibland så är jag en vardagsälskare av rang och de senaste veckornas kaos har påmint mig om vad jag älskar med det vardagliga:
Rutiner! Matsedlar, scheman, vetskapen om vad som ska hända, som jag älskar det! Jag längtar det!
Känslan när man sätter sig i soffan och inte har mer att stå i efter att middagen avätits och läxorna gjorts. Jag orkar vanligen inte mycket då, men den där boksidan eller tv-seriehalvtimmen är bästa sortens frihet. Timslånga ikappläsningsstunder av Corona-nyheter ger mig inte alls det lugnet.
Promenaderna till och från jobbet. Särskilt i vårtider när det märks så tydligt hur ljuset och livet återvänder.
Jag har märkt att min bästa strategi för att inte bli helt knäpp av allt som händer är att andas, djupt, och gripa tag i det jag kan av det där vardagliga. Så jag tar många och långa promenader i skogen (kolla gärna min instagram (@fiktiviteter) för bild och film-rapporter) och jag ser massor av avsnitt av Masterchef Australia, Morden i Midsomer och annat tryggt. Läser gör jag inte jättemycket för jag har svårt att koncentrera mig, men jag tror att jag snart är redo för att umgås med Margit Sandemo igen och Maria Lang. Tryggare blir det inte.
Vi ska nu ägna hela tre veckor åt att fördjupa oss i vardagslivets mysterier eller icke-mysterier här på bloggen. Förhoppningsvis kommer ni få massor av tips på hur vardag kan levas också i den märkligaste av tider.
Bild från Pixabay
