Virusvåren 2020. Eller det kanske blir virusåret 2020, när vi så småningom tittar i backspegeln. Jag har svårt att fokusera på något annat än VIRUS för tillfället.
Det finns en del av mig som går igång stenhårt på olika typer av katastrofer eller tragedier, och jag kan bli som besatt när det gäller att hålla mig informerad. Den journalistiska och krishanterade delen av mig börjar jobba för högtryck. Information är det viktigaste som finns. Fakta och statistik blandas med ögonvittnesrapporter och domedagsförespråkande. Jag drivs inte av rädsla utan av nyfikenhet och fascination, en hunger. Så det här virusutbrottet fungerar som en chipspåse för mig, jag vill bara ha mer och mer.
Viruset lockar och skrämmer. Men det läskigaste är inte själva viruset i sig, utan hur vissa människor tänker och agerar. Och hur det påverkar samhället och får stora konsekvenser i flera led. Fjärilseffekten som blir en orkan.
Läser böcker, det gör jag knappt längre. Läser virusrapporter från världens alla hörn gör jag däremot på ett närmast osunt sätt. Jag varken kan eller vill ta mig ur virusträsket just nu. Jag är fast. I ett led att försöka bryta virusfixeringen vände jag mig till Netflix – och hittade Pandemi. En dokumentärserie om virusbekämpning, passande eller opassande nog. Fler virusfilmer och serier som går att streama hittar du här.