av 
På fotot så syns jag, min mormor och morfar. Min mormor Ingrid hon var en person som betydde mycket, mycket för mig i min barndom. I hennes kök kunde man vara och klippa klippdockor, pyssla med dockvagnen eller hjälpa till med småsysslor. Jag saknar henne fortfarande ofta.
Det finns några riktigt fina skildringar av relationen mellan en mormor/farmor och ett barnbarn att hitta i litteraturen och en av de finaste är förstås Sommarboken av Tove Jansson. Om den skrev jag för några år sedan:
Sophia sommarbor med sin pappa och farmor på en ö i Finska viken och längst ut i havsbandet blir livet avskalat, bara kärnan i den mänskliga existensen blir kvar: fiska och fantisera, läsa och leka, fundera över livet och döden. Och vänskapen som överträffar kärleken – den som både kväver och är alldeles nödvändig.
Nu kommer här ett rop på hjälp!
På förekommen anledning så har jag börjat leta efter romaner som beskriver hur man skall kunna bli den där mormodern som blir en person att räkna med både för föräldrarna och det blivande lilla pyret. Jag gillar ju att läsa om saker så att jag kan reflektera en ett extra varv med hjälp av texten, helst i romanform. Nu har jag alltså börjat leta efter romaner som handlar om relationen mellan mamman och det vuxna barnet som nu ska bli mamma, hur mormodern eller svärmodern skall kunna hitta en lagom nivå på sitt engagemang i den nya lilla familjen. Det borde ju finnas hur mycket texter som helst om det ämnet men jag har inte hittat en enda. Tips mig gärna!
Helst innan sommaren är här.
Hmm, det var ju märkligt tomt på förslag. Jag bläddrade igenom ”Klimakteriet-”antologin med bl.a. Åsa Moberg, Åsa Beckman och Agnes Wold, som en skulle kunna föreställa sig handlar om generationsväxlingar, men den verkar inte alls beröra ämnet (för att det är så förväntat att kvinnor ska intressera sig för barn?).
Visst är det lite konstigt att det finns såpass lite skrivet, är det ett ämne som inte anses behövas skrivas om? Går alla relationer smärtfritt, det finns romaner och texter om svärmödrar men inga vad jag kan komma på om mödrar och döttrar och hur deras relation påverkas av att det kommer ett nytt litet barn med i ekvationen.
”På förekommen anledning”… får väl säga grattis! Till livets efterrätt.
”Torsdagarna i parken” av Hilary Boyd berättar om mormor Jeanie som firar 60-årsdag, sitter i parken med sitt barnbarn, och har inte så bra förhållande med svärsonen.
”Konstnär i den flytande världen” av Kazuo Ishiguro berättar fint om faderns relation med döttrar och barnbarnet.
”Rymlingarna” (2018) av Ulf Stark, fint om relation mellan farfar och hans barnbarn.
”Ulla-Bettan” av Eva-Britt Eklöf Petrusson är en trevlig barnbok om vänskap mellan en flicka och en äldre tant:
http://hannelesbibliotek.blogspot.com/2017/05/en-bok-om-mej-ulla-bettan.html
(Ett litet råd, att inte ge råd – minns mellan min mor och mig… inte ”kritisera” eller ifrågasätta, för de unga vet mycket och sköter saker på ett bra sätt, ofta ”annorlunda” med sina barn… (nu får vi snart vårt femte barnbarn ❤️ och snart ska jag resa till London med det äldsta, en riktig mormors resa)