Parasit

Ibland blir de bästa filmupplevelserna de där när man knapp hört talas om filmen innan och inte har några direkta förväntningar på den. Precis så var det när jag och min man lite oväntat fick möjlighet att gå på bio utan barnen och bara kunde välja på de filmer som gick på en tidig föreställning. Då var den enda film vi kunde enas om den sydkoreanska dramakomedin Parasit.

Det visade sig vara en både vass, rolig och sorglig, bitvis rejält våldsam – och väldigt bra! Den handlar om en familj som lever under rejält usla förhållanden i en källarlägenhet och hankar sig fram på småjobb. En möjlighet öppnar sig för sonen när han får möjlighet att arbeta som privatlärare i engelska i en rik familj. Med list, lögner och förfalskade intyg lyckas de nästla in en familjemedlem i taget så att de får ett jobb i eller för den rika familjen som i sin tur inte har någon aning om att de anställda i själva verket är när släkt.

Sakta med säkert blir den rika familjen mer och mer beroende sina nya anställda och det ger dem fler och fler fördelar. Men det hela spårar förstås ut på ett på samma gång dråpligt och tragiskt sätt. En film som handlar om familj, relationer och klass på många olika nivåer.

Precis som det är roligt att läsa böcker från andra länder än Sverige, England och USA, är det uppfriskande att se filmer från andra länder. Berättarstilen är annorlunda och bildspråket likaså. Rekommenderas!

Filmen fick Guldpalmen vid Filmfestivalen i Cannes förra året och är nominerad till 6 Oscars (bästa film, bästa icke engelskspråkiga film, bästa regi, bästa klippning, bästa scenografi och bästa originalmanus). Det blir spännande att se vilka priser den tar hem vid årets Oscarsgala.