Människor emellan – ett outtömligt ämne

Vintertiden fortsätter förstås i den verkliga världen runt omkring oss men här på kollot är det dags att byta fokus. Vårt nästa tema kallar vi för människor emellan. Relationer på olika sätt är alltså fokus för våra inlägg under några veckor framöver. Där det finns människor finns det relationer och en del kan var enkla, andra mer komplicerade. De kan väcka känslor och de kan skapa sammanhang eller total utmattning.

Jag är egentligen alldeles förfärligt trött på hela den där genren böcker som på olika sätt berättar för oss hur vi ska leva tillsammans men här kommer ändå ett sådant tips. I helgen lyssnade jag på Mungi Ngomanes Ubuntu – Konsten att leva bättre tillsammans och visst blev det lite för mycket att sträcklyssna på den här emellanåt klämkäcka texten meeeeen ..

”När du väljer att se det goda hos andra så slutar det med att du ser det goda hos dig själv.”

Vem kan säga emot liksom? Vem behöver inte påminnas om att den personliga inställningen till andra påverkar hur vi ser på varandra, uppfattar varandra och vilket samhälle vi tillsammans skapar.  Begreppet ubuntu finns i flera av de afrikanska språken och filosofin är ett starkt humanistiskt sätt att förhålla sig till omvärlden. Desmond Tutu, Nelson Mandela, Ghandi och Chinua Achebe är personer som citeras i den här mycket lättlästa boken som vill påminna oss om det som vi ibland brukar kalla den gyllene regeln. ”Gör mot andra som du själv vill bli behandlad” är en etisk princip som återfinns i de flesta religioner och filosofier och ubuntu-begreppet bygger vidare på det och har också ett tydligt budskap om solidaritet.

”Jag är vad jag är på grund av vilka vi alla är.”

Tilltro till att andra människor gör sitt bästa i den situation de är i, tar ansvar för sitt liv och vill hjälpa andra om de kan är innehållet i ett av de 43 korta kapitlen som alla börjar med ett ordspråk eller ett citat och visst borde jag läst ett kapitel, reflekterat över innehållet och gjort några av de övningar som finns insprängda i texterna. Nu gjorde jag inte det utan lyssnade på på min ljudbok, den här texten gör sig säkert bäst i små portioner.

En styrka som den här texten har är att den har ett sydafrikanskt perspektiv, det är Desmond Tutus barnbarn som skriver och hon har en genuin erfarenhet av livet med apartheid, behovet av förlåtelse och solidaritet för att åstadkomma förändring. Hon återkommer till vad människor kan lyckas med om de hjälps åt. Ett av ordspråken som inleder ett av kapitlen lyder ”Vill du springa fort – spring själv. Vill du springa långt – spring tillsammans.” Utan att det här ska bli en politisk text så är min reflektion att många av oss springer allt snabbare, var och en för sig. Ngomane påminner oss om att tilliten till varandra och att genuint mötas är en förutsättning för att kunna lev gott tillsammans. Hon är aktiv i Tutu Foundation och där arbetar de handfast med ubuntu som verktyg för att bygga ett fredligt och solidariskt samhälle. Kanske är det dags att för in lite mer ubuntu i vårt liv och vårt samhälle?

”Jag behöver dig för att vara jag och du behöver mig för att vara du.”

Häng med oss under de kommande veckorna på vårt tema Människor emellan!