Vintertid – vinternoveller och vinterhistorier

Måhända är du som jag, en sådan som gärna går ner i tempo under de mörkaste månaderna och som helst av allt vill läsa korta texter. Då passar noveller riktigt bra och just nu i januari så passar Ingrid H. Rishöis samling Vinternoveller extra fint. Den innehåller tre noveller och det gemensamma temat för dem utsatthet. Barn och människor på samhällets botten skildras på ett sätt som gör att man berörs ända in i hjärtat. Det blev en känslosam läsning för mig och jag fick läsa i små portioner.

När man ser det vackra omslaget, formgivet av Marin Jacobson, så blir man lockad att läsa, kanske trodde jag att innehållet skulle vara vackert på ytan. Just nu har jag de mest spektakulära soluppgångar utanför mitt fönster och de bleka vinterfärgerna skimrar. Under läsningen funderar jag på hur omslagsbilden faktiskt speglar texterna, kanske hittar jag ingen given koppling mer än årstiden då. För i Rishöis tre noveller så är det vinter och råkallt. Det finns ändock en mänsklig värme i texterna som lämnar läsaren med hopp. Hjälpsamhet och medmänsklighet är räddningen.

Det enda som emellanåt skavde var faktiskt översättningen, jag tyckte mig lockas in i det norska tonfallet när jag läste och också ordföljden var på några ställen norsk. Bruket av uttrycket ”sån är det” användes i den svenska texten och det kändes ovanligt. Jag läser norska så egentligen så spelar det ingen roll men språket blev emellanåt en hybrid som förvillade.

En kort text om seminariet jag var på med Rishöi på mässan i höstas hittar man här. Helena har också läst och skrivit om novellerna. Läs hennes reflektion här. 

Titel: Vinternoveller
Författare: Ingvild H. Rishöi
Utgivningsår: 2018
Förlag: Flo förlag 

Som bonustips på noveller passande i vintertid så kan jag också nämna de småläskiga novellerna i Johan Theorins Vinterhistorier,  en novellsamling som ger den som läser en helt annan innebörd i tomten. Passande lyssning på bilresan eller när man vill ha en kort lite kuslig  lyssning som gör att man ser på det vanliga villaområdet på ett helt nytt sätt.

En novellsamling som jag nu har på vänt är Årsboken av Sven Olov Karlsson. Den verkar mycket bra!