av 
Jag är inte mycket för det här med vinter, oavsett hur milt eller kallt eller snöigt eller kalt det är. Jag gillar det helt enkelt inte, särskilt inte såhär dags i januari när vi är så fortsatt långt bort från upptinandet. Men jag kommer inte undan förstås och lika förstås har jag utvecklat vissa försvarsmekanismer.
Just nu befinner jag mig djupt inne i det som nog är min favorit bland verklighetsflykter, bortsett från läsning förstås. Jag har klättrat in i en tv-serie och tänker inte komma ut igen förrän den är slut lagom tills vårfåglarna kommer. Sist av alla ser jag The Crown och det är ett alldeles, alldeles underbart sätt (trots storgråten som sitter i bröstet under hela tittningen) att slippa ägna uppmärksamhet åt vintertråket.
Eftersom jag inte direkt är först med att hitta till The Crown så är jag heller inte först på Kulturkollo med att skriva om den. Vill du läsa mer från någon som sett lite längre än jag så hittar du Fannys text här.
Tillhör också den senkomna publiken till The Crown, såg sista avsnittet i går. Fängslande rakt igenom. Lite historiektion också.
Jag håller med om det där med historielektion och sådana gillar jag väldigt mycket. Min tittning går dock väldigt långsamt…
Jag slukade verkligen serien. Kläsern och miljöerna och skådespelarinsaterna är magnifika!
Det är verkligen en storslagen serie på alla sätt och vis, fantastiskt fin!