av 
Nu när jul och nyår är över och allt återblickande till det gångna året och gångna decenniet är avklarat så är det bara att inse faktum: det är januari. Det blir inte mycket mer januari än så här, faktiskt. Det är mörkt och det är vinter, vilket för en del av oss innebär blött, blåsigt, slaskigt och för andra av oss snö, blåsigt och nog mindre slaskigt. Det ska skrapas rutor och frysas om fingrar och det är så ferrruktansvärt mycket månad kvar tills nästa lön.
Jaha. Ska vi lägga oss ned och vara så här bittra och bara se allt som är eländigt med vinter och kallt? Eller ska vi se vintern som den årstid som kan vara den mest spektakulärt vackra, om den bara vill? Och också se vintern som naturen gör: Vintertid är tid för vila och återhämtning.
Det är så vi på Kulturkollo väljer att göra, i alla fall. De närmaste veckorna kommer vi alltså att ägna oss åt vintertid, och skriva om det som ger oss vila och återhämtning under vintern, eller det som ger oss energi för vintern. Eller så skriver vi om vintern. Det där blir nog lite olika.
Själv är jag när jag skriver detta fortfarande kvar i den underbara julledigheten jag har lyxen att ha dryga två veckor av i år. Och eftersom jag till vardags arbetar med barn och böcker som skolbibliotekarie så har jag under ledigheten också läst en hel del barn- och ungdomslitteratur. Det var en rejäl hög med böcker jag hade släpat hem, men jag har minsann kommit ungefär halvvägs. Några bra har jag läst (och vill alldeles särskilt tipsa om Bob av Wendy Mass & Rebecca Stead) och jag har stora förhoppningar på resten av högen också. De här har jag nu kvar:
Överst ligger alltså Slaget om Salajak som är fantasy för unga av Johan Theorin och som kom ut 2018. Det var när jag läste om del två i serien (Krönikan om Jarmaland), Jakten på hwitrerna, som jag kände att det här var en serie som jag missat. Att åtgärda det är alltså en del av min vintertidssysselsättning. Vad är er?
Bild: Pxhere
