10-talets bästa deckare

Jag har plöjt så många bra deckare och krimininalromaner under 2010-talet. Det här årtiondet upptäckte jag Arlandur Indridason, Jo Nesbø, Jussi Adler-Olsen och Ann Cleeves som har blivit fyra av mina absoluta favoriter och trogna följeslagare i läsfåtöljen. Och med dem fick jag också mina absoluta favoritkriminalare: Jimmy Perez, Carl Mørck, Harry Hole och Erlendur Sveinsson.

Så mitt första tips jag vill skicka med er in på andra sidan nyår är att läsa de här serierna, det är något av det allra bästa i deckarväg. Och det finns många delar att plöja, det är långa serier som håller dig sysselsatt under lång tid.

Men förutom de favoriterna så läste jag en hel del andra bra deckare. Det här är mina topp 5 favoriter:

Mörk jord av Belinda Bauer. Det kanske är hårfint att kalla den här boken för deckare även om den blivit hyllad och prisad som sådan (boken tilldelades bland annat The Gold Dagger 2010). För mig så fokuserar en deckare på polisarbete, och det här är mer av en psykologisk spänningsroman. Men, hur som helst, så är det här bland det allra bästa man kan läsa i spänningsväg. Fantastiska karaktärer, lika fantastiska miljöskildringar och en välskriven och spännande historia där stämningen ligger lika tät som ett lock. Jag blir alldeles lyrisk.

Nu ser du mig av Sharon Bolton. Det här är första delen i en annan favoritserie – med den trasiga, kantiga och komplexa Lacey Flint. Historien är nervpirrande, det är sjukt spännande, och jag har sällan haft så hög puls under läsningen som här. Det är ruggigt bra, från första sidan till sista.

Svarthuset av Peter May. Det finns inget jag går igång på så mycket som karga deckarmiljöer. Det kan vara Belinda Bauers Exmoorhedar, Arnaldur Indridasons Island eller Ann Cleeves Shetlandsöar. Ett vidsträckt landskap, en glesbygd, ett mord – det kan nästan inte gå fel. Peter Mays Yttre Hebrider blev ännu en i raden av vindpinade succémiljöer som jag omfamnade och älskade. Svarthuset är betydligt mörkare och intensivare än Cleeves Shetlandsböcker, men de har de starka och levande miljöbeskrivningarna gemensamt. Svarthuset är första delen i en trilogi, och alla delarna är lysande.

Möt mig i paradiset av Heine Bakkeid. Det här är andra delen i serien om Thorkild Aske, den cyniske, självhatande och självmedicinerande exkriminalaren som seglat upp till en favoritplats bland litterära kommissarier hos mig. Här finns mörker och svärta, men även svart, torr humor som balanserar upp. Det är också en spännande intrig med en suggestiv känsla. Och läs även första delen, I morgon kommer jag att sakna dig, som är grymt bra även den.

Skuggjägaren av Camilla Grebe. Egentligen är allt som Camilla Grebe skrivit att rekommendera, hennes Siri-serie tillsammans med Åsa Träff, men framförallt hennes serie om Flickorna och mörkret. Skuggjägaren är den fjärde delen, alla delar är fristående men de hänger ihop så det är att rekommendera att du läser dem alla. Skuggjägaren är också den klart lysande stjärnan i Grebes hela utgivning. Den är gåshudsframkallande från början till slut.