av 
Det finns två deckarserier jag tycker om, som påminner om varandra. Bägge har en kvinnlig huvudperson, som bägge arbetar eller har arbetat som sjuksköterska i krig, miljön är engelsk och tiden är under eller efter första världskriget.
Böckerna om Maisie Dobbs, av Jacqueline Winspear, har jag läst fyra av och är nog dem jag gillar mest. Maisie Dobbs är så ordentlig och noggrann, har alltid koll på tiden och har alltid pennor vässade för att med vacker handstil kunna föra anteckningar på små kartotekskort. Hon har färgpennor för sina mind-maps hon har för varje fall, hon har koll på ekonomi och bokföring, och hon tänker igenom all fakta hon har. Hon lyssnar, undersöker, funderar och ser alltid till att ha en plan för det hon gör. Och hon klarar sig själv. Har egen firma, egen lägenhet, egen bil (en liten röd MG), och är framgångsrik.
Men det är inte enbart det att jag trivs så himla bra med Maisie Dobbs kompetens och kunnighet (och att de vässade färgpennorna bor i ett helt annat universum än till exempel Harry Holes alltför tomma Jim Beam-flaskor) som gör att jag tycker om den här serien. Det är det här med första världskriget också. Även om böckerna utspelar sig efter världskrigets slut så hade Maisie Dobbs själv inte varit den hon är om hon inte arbetat vid fronten som sjuksköterska. Och både brotten och handlingarna i de fyra böcker jag läst har alla på något sätt sin upprinnelse i första världskrigets händelser. Det är ofta otäckt, men intressant och fascinerande.
Serien om Maisie Dobbs består nu av 15 böcker, dock är bara de tre första översatta till svenska: Maisie Dobbs, Med lätta bevis, Lögnen. Läs dem i ordning – i den första boken får man veta hur det kom sig att Maisie startar detektivbyrå, och en lång återblick till hennes tid vid fronten.
Böckerna om Bess Crawford, av Charles Todd, finns det också många av, men hon är en ny bekantskap för mig och det var relativt nyligen jag läste första boken i serien om henne: A Duty to the Dead. Jag kommer att läsa fler, för den gav mersmak.
Bess Crawford tjänstgör på sjukhusskeppet Britannic när det går på en tysk mina i Medelhavet och sjunker. Vi befinner oss alltså mitt i världskrigstid, men eftersom Bess bryter armen illa i skeppsbrottet så får hon åka hem på konvalescens. Samtidigt ska hon passa på att lämna en sista hälsning hon fått av en ung man hon vårdat, till hans familj i Kent. Där blir hon indragen i det som man först senare förstår är en mordhistoria, och större delen av boken utspelar sig på den engelska landsbygden även om kriget ständigt är närvarande.
Jag gillar Bess Crawford också, och miljön och tiden, även om jag alltså tycker Maisie Dobbs ordentliga kompetens är snäppet vassare. Så bra då att det finns 11 böcker i serien om henne! (dock ingen översatt till svenska)
Bild: Britannic (som fanns på riktigt och var systerfartyg till Titanic och Germanic) (Wikimedia commons) Tyvärr beskärs bilden överst automatiskt, så jag lägger in den här också så att den ursprungliga bildtexten kommer med:
Tackar för tipset om Bess! Jag har läst alla böcker om Maisie, i de senaste har man kommit till andra världskriget.
Jag har nu blivit så sugen på att fortsätta i serien av att skriva det här inlägget så att jag måste sätta igång bums. Det är ju kul att följa Maisies eget liv också! Där hon är just nu där jag följer henne (efter fjärde boken alltså) så är hon väldigt ensam egentligen.
Har inte läst någon av serierna, men blir sugen på att stifta bekantskap med Maisie.
Oh, ja, gör det! Maisie är en mycket trevlig (och ordentlig) bekantskap!
Ja, gör det! Jag skrev också om dem i vintras. Saknar att läsa dem lite så sugen på att plocka upp igen. https://www.kulturkollo.se/2019/01/21/mord-myserier-och-mellankrigstid/
Men det gjorde du ju, ja! Winspear är verkligen värd att lyftas många gånger 🙂