Resenären av Ulrich Alexander Boschwitz

linje-ulrica

Hittills i det här temat har vi mest skrivit om fiktiva skräckskildringar, men tyvärr överträffat ibland verkligheten dikten. Natten mellan den 9 november och 10 november 1938 inträffade den så kallade Kristallnatten då omkring 400 judar dödades, cirka 30 000 deporterades till koncentrationsläger, mängder av  synagogor brändes ned och över 7 500 butiker vandaliserades. Händelsen har fått sitt namn från allt glas som täckte stadens gator efter alla krossades i butiksfönster. Men natten var egentligen bara en dag av en längre rad händelser som utspelades i november och det mer rättvisande namnet är Novemberpogromerna. Detta var starten för en ökad förföljelse av judar och ses ofta som inledningen av förintelsen.

Mitt i den här händelsen befinner sig huvudpersonen i Ulrich Alexander Boschwitz roman Resenären. Otto Silbermann är en judisk affärsman som, trots att han har bekanta som råkat ut för nazisternas förföljelse, har känt sig säker – delvis grund av sitt icke-judiska utseende och sin kristna fru. När det bankar på dörren till deras våning i Berlin lyckas han smita ut bakvägen och påbörjar en period av orolig rörelse. Ingenstans är han trygg. Hans fru reser till sin bror som är medlem i partiet, så dit är han inte välkommen, han kan inte återvända till lägenheten och många hotell nekar judar att hyra ett rum. Han gör ett misslyckat försök att ta sig över gränsen till Belgien, han blir sviken och lurad på pengar av sina icke-judiska affärsbekanta. Istället köper han biljett på biljett på tåget och åker kors och tvärs över Tyskland med återstoden av sin förmögenhet i en portfölj – han känner sig bara någotsånär säker när han är i rörelse.

Romanen är gripande i den oundvikliga resan mot en katastrof och tragisk i huvudpersonens konstanta förnekande. Han hamnar i ett märkligt vakuum och blir i det närmaste besatt av sin portfölj med pengar. Så länge han har den och möjligheten att köpa sig en biljett någonstans tänker han att han ska klara sig. Det är inte utan att man som läsare blir irriterad på den naive Otto, men det är ju också en helt hopplöst situation och hela hans värld har rasat.

Det är inte bara bokens handling som är spännande utan också – eller allra mest – det faktum att den är en av få böcker som är skriven i omedelbar närhet till händelserna som skildras. Ulrich Alexander Boschwitz lyckades ta sig ut ur Tyskland redan 1935 och befann sig i exil i Norge när han skrev den här romanen, men flyttade senare till England. 1939 publicerades den på engelska, men han var själv inte nöjd med manuset utan jobbade med en bearbetad version på tyska. Trots sin judiska bakgrund, var han en av de många tyska medborgare i England som internerades och skickades till ett läger i Australien. När han tilläts återvända torpederades tragiskt nog skeppet som han reste med av av en tysk ubåt och han omkom tillsammans med skeppets alla 41 passagerare, utan att ha hunnit avsluta den manuset. Men manuset och romanen har återupptäckts, förra året gavs den för första gången ut på tyska och nu finns den också i svensk översättning.

 

 

 

 

 

Titel: Resenären
Författare: Ulrich Alexander Boschwitz
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utgivningsår: 2019

Ulrica

Litterär allätare i Lund. Tycker särskilt mycket om familjekrönikor, starka kvinnoporträtt, karga isländska naturbeskrivningar, norsk och finsk humor samt brittiska kriminalare. Och kaffe.

Visa alla inlägg av Ulrica →