Han Kang – om tingen som en vit tråd i livet

Jag hade inte läst något av Han Kang innan jag gick på seminariet ”Om tingen som en vit tråd i livet” igår på Bokmässan. Jo, jag hade bläddrat i Den vita boken och konstaterat att det här verkligen var något jag ville läsa. Och det är ju just på mässan det finns chans att lyssna på internationella författare. Lägg där till att Sydkorea är guest of honor på mässan i år och att seminaret modererades av Yukiko Duke så förstår ni ju att detta var en given programpunkt för mig och många andra.

Den vita boken är författarens tredje bok som översatts till svenska och den skiljer sig från de tidigare romanerna Vegetarianen och Levande och döda. Här skriver hon en slags kortroman eller prosapoesi. När Yukiko Duke frågar Han Kang vad hon själv kallar genren svarar hon:  ”It’s  a format that’s difficult to classify. I call it ”just a book”.

Samtalet sker på engelska och till stora delar via en tolk, men vi i publiken lyssnar  till Hang Kangs vackra och lågmälda koreanska nästan andlöst i väntan på att tolken ska översätta åt oss.

Han Kang berättar att boken som består av 60 fragment av text – alla om vita saker – är en produkt av en lång periods skrivkramp som hon drabbades av. Hon hade redan tidigare gjort en lista på vita saker som hon ville skriva om, men det var först under en resan till Polen där hon i flera veckor var omringad av språk hon inte förstod, kunde använda sin lista och börja skriva igen. Hon fick inspirationen när hon på en utställning såg en film från Warszawa som efter andra världskriget var en totalförstörd stad. På filmen såg staden såg vit ut och Han Kang trodde först att det var snö, men det var husens vita marmorfasader som var krossade. Bilderna av ”den vita staden” födde idén om att skriva boken om en syster som dog kort efter födseln – bara två timmar gammal.

Berättelsen om systern levde vidare i familjen eftersom mamman – som var den enda som såg barnets ögon – berättade om dem och hur vackra de var många gånger för Han Kang. Det väckte en längtan hos henne efter att få träffa sin syster, men också att tänka på och se på saker genom sin systers ögon. I boken gör hon det möjligt genom att låta systern leva i hennes kropp. Men hon inser också att de inte kan samexistera, för Han Kang hade inte funnits om systern inte dött.

Hang Kang berättar att texten kom till henne som en helhet, som att skriva poesi, och att det är en mycket personlig bok. På Yukikos Dukes fråga om hur det var att skriva en så här smärtsam bok, svarar Han Kang att smärta är en stor del av livet, men hon ville inte bara skriva om smärta, utan också inge hopp om att det finns saker inom oss som inte kan förstöras.

En mycket fin sak med det här seminariet var att författare läste flera stycken ur sin bok för oss och efter varje stycke på koreanska läste Yukiko Duke motsvarande stycke i den svenska översättningen. Samtidigt visades författarens egna foton som var inspirerade av texten. Det blev mycket finstämt och vackert.

Som ni förstår blev jag ganska tagen av både författaren och det här framförandet. Senare på kvällen började jag läsa Den vita boken och nu på tåget hem från Göteborg läste jag ut den. Den är verkligen mycket gripande och känslosam. Det är en bok som man egentligen inte ska skynda igenom och jag får en känsla av att jag kommer vilja återkomma till den här texten. Varje litet stycke är så laddat – den till synes ganska tunna boken är full av innehåll. I sin presentation av boken sa moderatorn att varje litet textfragment glimmade som en diamant och jag kan inte annat än att hålla med. Den vita boken är verkligen en annorlunda och vacker läsupplevelse.