av 
Nicole Krauss samtalar med Ingrid Elam och pratet börjar i lyriken. Krauss började som lyriker och hon trodde nog inte att hon skulle hamna i romankonsten. Hon uppskattar romanen eftersom hon kan fylla den med människor på ett annat sätt än ett poem. Den nya romanen heter Dunkel skog och på engelska tänker många på en strof ur Dante. Skogen är en plats som är mörk och hemlighetsfull, laglös och där allt kan hända. Romanen handlar om en förmögen man från NY som en dag förlorar sin rock och med den flera världsliga ting, han börjar fundera över vad som är värdefullt i livet. Den andra huvudkaraktären är en författare vid namn Nicole som bland annat känner att hon har en skyldighet att förvalta det judiska arvet. Hon vill inte respresentera någon och inte en hel folkgrupp eftersom hon då tänker att hon ger upp en sin frihet. Samtidigt är det en ynnest att få växa upp i, och vara del av en så rik berättartradition som den judiska.
De två karaktärernas vägar korsas under romanens gång, både i NY, Tel Aviv och i öknen.
Vad är det med miljön öken? Det är en stark miljö med naturens krafter nära, det är en klassisk plats för uppenbarelser och mänskligheten är där utsatt för prövningar som kan leda till döden. Krauss berättar att hon inte gör särskilt mycket research för sina romaner eftersom hon föredrar att använda sin fantasi och hon väljer ofta namn på slump. När sedan litteraturkritiker eller forskare läser in mening i namnen blir det emellanåt konstigt. Till den senaste romanen åkte hon dock till Israel och där mötte hon en rabbin som på många sätt blev till en betydelsefull karaktär i romanen.
Som författare behöver man vara både den som handlar och observerar i livet, Krauss menar att det säkert är många människor som pendlar mellan att vara den lever livet och den som ställer sig utanför och reflekterar över det. Litteraturen är ett sätt att beskriva och driva på den förändring som människan ständigt är stadd i.
Min personliga favorit är Kärlekens historia.
Har ni andra läst Krauss? Har ni läst den nya romanen?
Jo, jag har läst Nicole Krauss. Forest Dark läste jag 2017 – så jag har väntat på henne. Och torsdagsbesöket på bokmässan kretsade runt seminariet kl 14! Och sen var hon ju på stadsbiblioteket kl 18…
Förutom de två parallella berättelserna skriver hon ganska mycket om parallella världar, multipla universa. ”Nicole” kan komma hem till sin bostad – och se att hon redan är hemma! Eller: hon minns det som ännu inte har hänt (sid 312): minnet finns där ändå, ”i strid mot allt förnuft.”
Jag begriper inte alls detta, men det påminner om något som Tranströmer skriver i prosadikten Det blå huset: ”Tack för det här livet! Ändå saknar jag alternativen. Alla skisser vill bli verkliga. //
Vi vet det egentligen inte, men anar det: det finns ett systerfartyg till vårt liv, som går en helt annan trad.”
Tack för dina tankar om boken. Jag ska läsa den när mässdammet lagt sig. Det var fint att hon också var på biblioteket så att fler än de som hade seminariekort kunde höra henne.
Jag hade så gärna lyssnat på henne ingår då jag missade henne på Louisiana Lit för några år sedan. Älskade Kärlekens historia och är nyfiken på den nya. Hon är bra på det där med parallella historier som vävs samman. Och just öken-temat känns fascinerande.
Ja, hon skriver fantastiskt men är också duktig på att berätta om sitt skrivande och sina böcker. Det är fint att höra henne och jag ska försöka ta mig an den nya. Kanske kan det bli julläsningen i år, jag tror att den behöver obruten lästid.