av 
Väskan är packad till hälften och jag är lite lätt stirrig över att jag säkert har glömt massor av helt livsnödvändiga saker. Jag har kryssat i massor av saker i bokmässeprogrammet och listat seminarier och monterprogram både digitalt och analogt. Bokat in fikor, luncher och middagar.
Plötsligt får jag lite andnöd.
Det är lätt hänt att gapa efter för mycket på Bokmässan. Att vilja så mycket och tro att det är möjligt att hinna väldigt mycket mer än vad som faktiskt är möjligt. På något vis tror jag alltid att jag ska kunna klona mig själv och vara på fler platser samtidig. Mat och toalettbesök är ju faktiskt inte helt nödvändigt, eller vad säger ni?
Så istället för att känna mig pepp, så känner jag mig plötsligt bara trött. Redan innan Bokmässan börjat. Så kan vi inte ha det. Bokmässan ska ju kännas bättre än julafton!
Jag sätter mig ner. Andas. Kollar lite på telefonen. Plötsligt dyker det upp ett sådant där minne från samma dag för x antal år sedan. Ser ni?
Så jag stryker hälften av punkterna i planeringen. Slänger ner lite mer saker i resväskan. Och tänker – att även om jag inte hinner med något annat än att krama en massa trevliga människor, så är det fortfarande en väldigt, väldigt bra grej!
