Veckoutmaning: Rustad, rak och pansarsluten

helena-top

Författare har en tendens att bedraga, vilseleda och dupera oss läsare. Ibland är det romanfigurerna som lever ett liv bakom en fasad, såsom Tom och Isobel i Fyren mellan haven då de en dag finner en båt på stranden i vilken de finner en död man och ett levande spädbarn. Mot bättre vetande – och i skuggan av flertalet missfall – tar Tom och Isobel beslutet att göra sig av med den döda kroppen och behålla barnet, som sitt eget. Till synes lever familjen i idyll, men samtidigt i skuggan av en livslögn. Ibland är det oss läsare som förs bakom ljuset såsom i Kanske är det allt du behöver veta av E. Lockhart då författaren inkluderar en vändpunkt som ställer hela historien på sin spets.

Dessa duperande vändpunkter kan vara extremt effektfulla även inom filmens värld. Jag tänker till exempelvis på The Others med Nicole Kidman och Sjätte sinnet med Bruce Willis och en ung Haley Joel Osment.

Inom konsten så tänker jag bland annat på alla dessa teckningar och målningar som har flera olika motiv i ett där vi ser olika motiv beroende på perspektiv (se bilden som kröner inlägget). Och så tänker jag på 3D-art.

Veckans utmaning går helt enkelt ut på att ge exempel på romanfigurer, historier, TV-serier, filmer och/eller konst som lurat dig.

Delta genom att svara på din egen blogg, i kommentarerna här nedan, på Facebook eller Instagram. Glöm inte att nämna oss @kulturkollo och använda taggen #rustadrakochpansarsluten eller på något sätt tala om var vi kan hitta ditt svar.

Fanny

Boknörd som antingen läser hela tiden eller inte alls. Jag läser gärna om mörker och elände och såväl i roman- som novellform. Försöker emellanåt att utmana min litterära säkerhetszon, men lyckas inte alltid.

Visa alla inlägg av Fanny →

2 svar på “Veckoutmaning: Rustad, rak och pansarsluten

  1. Veckans utmaning (Fanny) lockar mig: Skriv om ”duperande vändpunkter” och ljug inom litteratur, film och konst. (Kopplingen till Karin Boyes dikt fattar jag dock inte.) Jag hade gärna visat bilder men får hålla mig till några böcker.
    1, Håkan Nesser är en lurifax. Romanen ”Straff” från 2014 (påstås vara skriven av Paula Polanski; tro det den som vill) innehåller ett anagram, som ingen kunnat lösa (vad jag vet): PIRMASEN/RANDERS. På min skrivna fråga svarade Nesser (Tack för svaret!) 2015: ”Käre Jan, skulle så gärna vara dig behjälplig med den där lilla komplikationen i Straff, men tyvärr känner jag själv inte till lösningen.”
    2. Oscar Reutersvärds bok med ”Omöjliga bilder” från 1984 (lurar ögat liksom Escher).
    3. ”Colombines kyss” av Adrian Lisboa (2005): Vem skrev egentligen boken?
    4. Novellen (Historietten) ”Pälsen” av Hj Söderberg. Surprise!
    5. PO Enquist är en mästare på att luras, tex i ”Kapten Nemos bibliotek” från 1991 (kommer i nytryck i höst): Finns Johannes?!

Kommentarer är stängda.