Ett enkelt sätt att umgås

Egentligen är jag ingen spelande person. Visserligen kan jag uppskatta en omgång av något kunskapsspel likt Trivial Pursuit, men det var länge sedan nu. Vi hade allvarliga matcher när jag började som lärare, där vi i par utmanade varandra på blodigt allvar. Sedan dess har jag spelat ganska lite om man inte räknar perioder av (förhållandevis lindrigt) Sims-beroende och en och annan timme med Farmville.

När jag började arbeta som lärare på Introduktionsprogrammet, på den tiden det hette Individuella programmet, märkte jag snart hur spel kan skapa ett enkelt sätt att umgås. Elever som av olika skäl hade svårt att umgås i grupp och ännu svårare att koncentrera sig eller som kanske hade en svart bild av skolan i allmänhet och lärare i synnerhet, kunde ofta lockas till delaktighet med hjälp av spel. Favoritspelet var Rummikub, ett spel som krävde en del klurande, men inget samarbete och det gick dessutom att spela utan att yttra ett ord. Vi spelade också en hel del Memory, oftast det som matteläraren hade knåpat ihop som byggde på multiplikationstabellerna. Trots att jag kunde dem bäst förlorade jag alltid, då mitt minne redan då var rätt kasst. Att få lov att spela på eftermiddagen, när de tidigare lektionerna tagit all energi, var ett sätt att faktiskt kunna stanna kvar i skolan resten av dagen.

Även på Språkintroduktion fick sällskapsspelen sin naturliga plats och Rummikub fungerade utmärkt, då det är ett spel som kräver minimalt med språkkunskaper. Vi spelade också andra spel som inte krävde att vi hade ett gemensamt språk som Ubongo och Fyra i rad. Mer språkutvecklande var Vem där?, som visserligen är barnsligt, men ett bra spel för nybörjare rent språkligt, Alias Junior som är ett spel där en person ska förklara ord, utan att säga ordet och Rita-gissa, som också handlar om att förklara ord. Spel som nöje, men också som nytta med andra ord.

När ett av mina barn i perioder tyckt att umgänge är ganska så jobbigt har spel också varit en bra genväg till hyfsat kravfria sociala situationer. Vi har främst spelat olika kortspel som Skitgubbe och Spader dam , men också klassiska brädspel som Risk och Monopol. Det senare finns i en kortversion som heter Monopoly deal och är snabbare och riktigt rolig. Favoritspelet i somras var Fyrmanswhist som funkar utmärkt i en familj som består av just fyra personer och så spelade vi en hel del Skip-bo.

Tyvärr består vår familj också av fyra väldigt dåliga förlorare, så att spela med oss är kanske inte alltid så trivsamt. Vi har också väldigt bestämda åsikter om vad som är ett kul spel och att hitta något som alla fyra gillar är en utmaning. Nästan lika stor som att konkurrera med barnens datorer …

Photo by Erik Mclean on Unsplash