När informationen anfaller

Det här med medievetenhet handlar förstås väldigt mycket om källkritik och informationshantering. Det är sådant jag jobbar med som bibliotekarie, att lära ut nytt till de som hamnat på andra sidan informationsklyftan och att lära alla förstå hur man kan tolka det som möter oss där ute på internetz. Men det är inte det jag ska skriva om nu, nu ska jag skriva om att jag ibland har så himla svårt att förhålla mig till allt i det här informationssamhället själv.

När jag läste Matt Haigs Anteckningar från en orolig planet slogs jag av hur svältfödd jag var på samtal som den. Jag behöver guidning i frågor som rör mental hälsa, nyhetsrapportering och sociala medier, hur man balanserar dessa storheter. Visst finns där massor av alarmistiska böcker om hur farliga skärmarna är för vår hjärna, men jag är ute efter något annat, något mindre kategoriskt och dömande…

Inte alls särskilt sällan känner jag att informationen överhopar mig och stressar. Alla nyheter, alla larm, all eländighet. Jag kan inte värja mig.

Och så alla sociala medier där jag vissa dagar (de där allt gått lite snett) bara ser allas superlyckade semestrar, bullbaksbilder och vinfestlig fredagskvällar. Jag vet ju att det man lägger där ute är delar av en verklighet som ser lite hur som helst ut, men vissa dagar kan jag verkligen inte ta in det, dagar när jag inte är så stark, när minsta lilla kan knuffa mig ur balans, då minns jag inte och då ser jag bara det som knuffar mig lite till ur balans. Det är naturligtvis de dagarna jag borde hålla mig borta, men det är också de dagarna jag verkligen inte kan.

Nyheterna är en annan femma. Matt Haig säger att man visst kan stänga dem ute, att man inte behöver ta in allt. Skönt att höra, men svårt att inte hänga med alls. Jag har kommit så långt att jag inte läser tidningen eller tar in några nyheter på vardagsmorgnar. Senare på dagen är jag ofta mindre sårbar, då kan världens elände få snudda. Men ibland går det helt enkelt inte, och då får det vara så.

Så vad gör man? Det man måste tror jag. Ibland försöker jag hänga med och lära mig, vidga mina vyer. Ibland stänger jag bara av och går ut i skogen. Jag hänger gärna på sociala medier någon gång per dag, men försöker att se till att det inte blir mer och inte i timtal och framförallt inte av slentrian, bara när det är roligt (för det är det ju!).

Jag tror att vi är många som i alla fall ibland känner att vi befinner oss mitt i en storm av information och infall som är svår att navigera i och ur. Det är mitt jobb att guida människor genom det här, jag ska bara börja lära mig själv först och försöka omfamna tanken om att det bara är bra att jag kämpar med det själv, det ökar förståelsen och gör mig till en bättre guide i slutänden. Säger vi.

Bild: Markus Spiske på Unsplash