av 
Efter en lång sommarserie med namnsdagsfirande och ett avslutat femårsjubileum är det nu dags för en gammal hederlig temavecka igen. Äntligen!
Det känns som rätt nyligen som jag höll i en vecka här på Kulturkollo som hade våren och dess ljuvlighet som tema. Nu är det snart dags för hösten att göra sitt intåg och återigen är det jag som håller i trådarna. Och sanningen är faktiskt den att hur mycket jag än tycker om våren så älskar jag hösten ännu mer (det är ju så att jag otycker om en enda årstid och det är vintern, men den avskyr jag å andra sidan med ett inte alls särskilt resonligt hat). Min enda invändning mot hösten är att jag tycker något lite mer om att vara ledig än om att jobba och jag gillar tillvaron när barnen har sommarlov och inte måste väckas bättre än det som för oss senare i veckan. Men det där brukar falla på plats när vi väl är igång.
Vad jag gillar med hösten (som jag vill poängtera att den inte är här än, nu är det sensommar, men snart, om några veckor)? Luften som går att andas, dramatiken i naturen, färgerna, döden i livet och livet i döden, vemodet, nystarten. Och det är just den där känslan av att starta om på ny kula så här dags på året som vi ska utforska lite närmare den här veckan när temat är just Nystart.
Jag älskar nystarter, fast bara på hösten! Jag känner inget inför nyår och borde förmodligen fira nyår i september varje år istället. Äpplen, kall luft och tjocka tröjor, nu är det snart dags!
Jag känner precis likadant, den höstliga nystarten är fantastisk!
Det här är verkligen den riktiga nystarten! Vi borde införa ett rejält nyårsfirande i augusti?! Kan visserligen också känna att våren är en nystart och finner mer logik i placeringen av det persiska nyåret vid vårdagjämningen än i slutet av december.