Fem fantastiska

Undertecknad kan ha svårt att begränsa sig och kan uppfattas (vilket är korrekt) som förvirrad i kombination med ett tämligen odugligt minne. Då andra med lätthet kan diskutera tidigare texter, möten och diverse tema, så kan jag inte ens minnas vilken bok jag läste innan den jag för tillfället läser (och knappt den). Så jag tänker helt enkelt lista fem fantastiska random saker med det gemensamt att de helt enkelt är fantastiska.

• Kim Thúy
  Egentligen skulle rubriken vara Bokmässan, för den i sig är helt fantastisk. Och än mer fantastisk har den blivit i och med inträdet i bokbloggarvärlden (#boblmaf FTW). Vi har diskuterat böcker, intervjuat författare, klappat bokhögar, anordnat mingel och bokälskarträffar, men ett möte som sticker ut – i alla fall i skrivande stund – är vårt Kulturkollo läser tillsammans med Kim Thúy. Vilken naturkraft denna kvinna är! Hon uttryckte så många kloka tankar, förmedlade sådan kärleken och bidrog med en fantastisk energi i rummet. Wow!
• Bloggstafetter
  Om jag inte missminner mig fullständigt så har vi arrangerat fyra stycken bloggstafetter genom åren. Det är ett smått fantastiskt sätt för oss – bokbloggare -att närma oss varandra och att vi genom det kan ta del av allas tankar och känslor i ett och samma tema. Senast hade vi The Soundtrack of My Blog (2018) och 2015 hade vi inte mindre än tre stycken: #bokryggspoesimedkulturkollo, ett dygn med Värme trygghet och medmänsklighet och den som ligger mig varmast om hjärtat är när vi firade den internationella kvinnodagen. Jag skrev om Ronja, min Ronja och är – i ärlighetens namn – tämligen nöjd med mitt inlägg.

  Sen kom Ronja! Min Ronja! 1981 kom boken Ronja Rövardotter och filmen tre år senare (1984). Där var jag ju! Orädd. Vild. Nyfiken. Jag vågade kasta mig över Helvetesgapet. Jag var visserligen rädd för Vildvittrorna och Grådvärgarna, men kämpade mot dem ändå. Jag var kompis med Birk, trotsade min rövarpappa och vågade stå upp för mig själv. Mitt vårskrik hördes över hela världen. Jag vågade att bara vara Ronja!

  

• Veckoteman
  Det ligger en stor utmaning för mig i den kollektiva tanken. Jag lider ständigt av prestationsångest och tänker att alla andra i kollektivet skriver så bra, så långa inlägg och har så himla bra fantasi och så vidare, och så vidare. När vi valde att skriva utefter förbestämda veckoteman, så klickar det ibland och knarrar ibland. Som sig bör, antar jag. En fördel som temaveckorna medför är att man får skriva inlägg som du säkerligen inte hade skrivit annars. Och ibland så glänser det liksom till och blir något – ja – bra. Jag har således fått skriva om att fler borde dö, om att rekläjma tanten, min kropp, om min rädsla för finlandssvenska, mitt förhållande till Stephen King, om vad som lockar i mörkret, om fäder och jag har bevisat att bokbloggare är atleter (typ). Inlägg som alla är sprungna ur tankar som väckts i och med dessa utmanande, svåra, finurliga, spännande och inspirerande teman.
• Annas stuga
  Vi brukar försöka få till minst ett par träffar om året – en på våren och en på hösten. Den sistnämnda infaller alltid på Bokmässan, medan vi har varierat plats och tid för vårens träff. En helg som jag minns särskilt är den som vi tillbringade 2015 hos Anna i hennes stuga på Tjörn. Fint väder, fint sällskap och så otroligt avslappnande. I sedvanlig ordning hade vi redaktionsmöte, läste och besökte något kulturellt – det året blev det Skulptur i Pilane. Ett riktigt fint minne!
• Vänskapen
  Sist men absolut inte minst: Vänskapen! Kollektivet i sig har kommit att bli så oerhört viktigt för mig. Jag lyfte detta redan under jubileumsveckan för tre år sedan och det stämmer fortfarande: ”Skratt, gråt, sorg, bubblande lycka, vemod, eufori, bedrövelse, medgång, framgång och motgång – allt har vi mött hos varandra under de här åren. Det är kanske det allra största av allt – vänskapen mellan oss i kollektivet.”
  Puss & kram