Dagens namn: Alfons

Ja, hör ni, jag försökte verkligen associera till något annat men det går ju inte. Det finns ju bara en Alfons liksom. Dessutom är det en kille som dyker upp så gott som dagligen hemma hos oss på något sätt. Alfons Åberg, visst är det konstigt att han funkar precis lika bra idag som för 35 år sedan när jag var liten. Mina barn ÄLSKAR Alfons och har gjort i många år. Desstom är det konstiga med Alfons att jag som vuxen inte tröttnar heller. Vi lyssnar på ljudböcker, läser sagor, ser film, ibland pekböcker och nu senast har vi tittat igenom ”Börja skolan med Alfons Åberg”. En bok som känns självklar att den borde finnas då mååånga barn har läst ”Bus-Alfons” för att lugna nerverna innan skolstart.

Det finns oändligt med sidoprylar om Alfons. Förutom dockor och bubbelbad så är det pysselböcker, lära sig räkna böcker osv men det vi gillar bäst är ändå de vanliga sagorna. De tröttnar vi inte på, till skillnad från Kompisböcker och Kalasböcker och annat, som visserligen är kul, men som kanske inte varar så länge ändå.

I våras kom boken om Gunilla Bergström, som jag inte har läst men är väldigt nyfiken på. Jag brukar inte läsa biografier men det är något fascinerande med någon som lyckas få så stort utrymme i andra människors liv som hon ändå har fått med Alfons-böckerna.

Om jag var tvungen att välja en Alfons-favorit så skulle det bli himla svårt men jag får nog gå tillbaka till min egen barndom. Det var framför allt tre böcker jag gillade. Dels var det ”Bara knyt, Alfons”, som föranledde ett garnkaos där hemma som jag minns äni denna dag. Tänk er Mission impossible. Sedan var det även ”Lycklige Alfons Åberg”. Förmdligen för att jag verkligen älskade julen och kände just precis sådär själv. Att det var suuupertråkigt när julen var slut. Sist har vi ”Vad sa pappa Åberg”. Som jag skrattade om och om igen åt långkalsongerna i frysen och vanlijglassen som droppade från hyllan i garderobern. Det jag gillade allra, allra mest är dock något som jag har med mig än idag. Det var det där att Alfons kröp in i garderoben med en banan och en bok och satte sig i sitt allra egna hemliga lilla rum, som en koja, och läse i fred. Tänk att jag tyckte et såg så mysigt ut redan som liten. Och att det inte alltid är det man tror som fastnar i minnet hos barn.